Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10KE GODA LÄRARE.
385
melurer fullskrifven anteckningsbok, återlämnade han den efter
att en stund ilsket stirrat på den oåtkomliga fienden och
yttrade med sorgsen stämma: »Ja, det där stenografispråket är
nog bra, men det borde icke få förekomma i skolorna, ty det
fördärfvar alldeles er stil.» Att det för en stund blef muntert
i klassen, torde knappt behöfva nämnas.»
Den tänkande läsaren torde dock härvid icke känna sig
lika munter till sinnes. Han frestas nämligen att spörja, huru
den yngling, som på ett så fegt och lättvindigt sätt satte
»heder och samvete» i pant för en skollurks skull, bar sig åt,
när han en gång trädde ut i lifvet och därstädes påträffade
vida farligare både frestelser och »lurkar». De känslor, af
glädje och triumferande stolthet, som lärjungarna erforo med
anledning af sin stenografiska bragd, torde också få anses som
ett anmärkningsvärdt drag i denna till sitt yttre så oskyldiga,
men i grund och botten så upprörande skildring af
förhållandet mellan lärare och lärjungar vid ett svenskt läroverk, och detta
intryck vinner i styrka vid tanken på huru ofta en verklig
inspektör, icke en sådan som uppbär rese- och
dagtraktaments-ersättning för »franska» läroverksvisiter, skulle få anledning att
blygas öfver dylika drag icke blott hos barnen utan också
hos ynglingarna vid våra högre skolor — både de »lärda» och
de icke lärda.
Till ytterligare belysning af det bedröfliga förhållandet
mellan denne lärare och hans lärjungar torde också få räknas
deras påstående, att han var så okunnig i sitt
undervisningsämne. Till stöd för denna misstanke anföres dock intet annat
faktum än hans stora rädsla att för någon visa sina vid
undervisningen använda böcker. Och hvarför var han så rädd i
detta hänseende? Jo, emedan de som i trots af hans
försiktighet lyckats kasta en blick i bemälda läseböcker funnit, att de
varit öfverklottrade med öfversättningar och andra
anteckningar. Denna omständighet torde dock i första rummet
intyga den flit och den omsorg, med hvilken A. själf
preparerade sig för sin undervisning. Likaledes påstodo lärjungarna,
25. — Våra öfversittare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
