- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
387

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE GODA LAR ARE.

387

öfver hans läppar. Lärjungarna betraktas af honom som en
hop afplockade växter, hvilka han examinerar och
sorterar samt därefter lägger under pressen, och pressen, det är
han själf. Han inpräglar sina kurser, men förhindrar
uppkomsten af lefvande intresse i ungdomens sinne och dödar
följaktligen själfverksamheten i dess rot. Han blott drifver på,
tager till det yttersta i anspråk lärjungarnas krafter för sina
läroämnen — för andra lärajes rättmätiga kraf har han ingen
blick — och bidrager sålunda i väsentlig mån att framkalla
öfveransträngning hos dem, som icke vilja eller kunna komma
loss samt medverkar å andra sidan att från läroverket utpressa
så många, som äro i stånd att lösgöra sig. I mångas ögon
går han och gäller som en utmärkt lärare, men för pedagogen
och människovännen skulle han vara rent af en styggelse, om
han mättes med lärareidealets måttstock. Är han nu därjämte
af ett satiriskt skaplynne, så blir han naturligtvis grundligt
hatad, men att på en gång kväfva själfverksamheten och fostra
till hat är en mycket dålig lärarebragd. Några profstycken
på denna typ skola vi dock åtminstone denna gång icke
anföra.

Från ispiggstypen måste man noga skilja den i sin
hållning väl mycket förnäme, men dock verkligt respektingifvande
läraren, som genom sina kunskaper, sin lärareduglighet, sin
fint bildade och äfven i andra afseenden sympatiska
personlighet nu liksom fordom intager en mycket framstående plats på
lärarnas rangskala.

»Ispiggen» förvandlas ofta, förr eller senare, till en pedant,
småaktigt pinande, surt grinande eller någon gång hånfullt
flinande, men pedanten är dock icke alltid en »ispigg». Ofta
är han nämligen i trots af sin småaktighet i grund och botten
en mycket godmodig och välvillig själ. Vanligen hakar han
sig fast vid lärobokens ordalydelse, öfverhopar den lille
katekes-rabblande lärjungen med förebråelser för det han råkat säga
ett »samt» i stället för ett »och» eller rasar, om en lärjunge
på egen hand valt ett, om ock fullgodt exempel till en regel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free