Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
förskräckligt dyr, men så hade han ju också både på hotellen
och bland de lärda tyska teologerna fått stoltsera med titeln
Consistorialrath, och så till sist hade han under denna resa
eröfrat den märkvärdiga »hatten», som för hvar man betygade
något, som hvar man hittills icke velat tro, nämligen att
ryktet om doktor S:s lärdom banat sig väg äfven till
främmande land. Till en början försökte visserligen några af hans
afundsmän att gjuta galla i hans glädjebägare, ehuru han
städse med vanlig oförskräckthet höll dem från lifvet. Sålunda
t. ex., då han sökt och erhållit k. m:ts tillstånd att få bära
den för svenska teologie doktorer bestämda, med svart, veckadt
siden öfverklädda hatten, tillfrågades han af en af dessa
»illvilliga afundsmän», hvarför han icke hellre begärt att få pryda
sig med den tyska doktorshatten af purpurröd sammet. Den
slagfärdige doktorn afvärjde dock angreppet med det
välbekanta och betecknande svaret: »A nej, den svarte lyser nog
tillräckligt i öga på er».
Gärna ville han dock låta påskina, att han för den kära
prydnadens skull icke hade behöft offra hvarken möda eller
kostnader. Under förtroligt samtal hette det därför ofta: »Sir
du! Farbror Hedrén (den bekante biskopen öfver L:s stift),
de va en kloker karl å en lärd man, sir du, å han sa te mej,
när ja kom hem från Erlangen å hade blefve teologie doktor:
’Käre bror, sa han, hva skulle de där tjäne te, nog hade den
där hatten hitta rätt på dej, utan att du hade behöft fare så
lång väg ätter’n».
Ali annan lärdom än den han trodde sig själf äga
betraktade doktorn med ett öfverlägset småleende, hvilket dock
enligt hans skaplynne innebar en icke ringa tillsats af
själf-ironi. Sålunda kunde han t. ex. yttra:
»Mitt osläcklige kunskapsbegär ska ändå allri kunne lure
mej te ä ville löse en ekvation.» Eller: »Ja ä så slängd i
botanik, så om di slår ihjäl mej me en pistill, så vet ja inte,
hva ja har dött å.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
