Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G 8 FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIBER.
han hafva försvunnit, utan att någon kunde förstå, hvart han
tagit vägen. Efter en lång stund visade han sig åter,
öfverhölj d af snö och huttrande af köld.
»Hvar i ali världen har doktorn hållit till ?» ropades från
alla sidor mot honom.
»Joo, si,» svarade han, »ja har bare vatt hemme å sagt
te, att di inte behöfver elde i mitt rum, för ja ska ligge borte
i natt.»
Se här en annan vedhistoria, som dock icke afspeglar
blott doktorns snålhet och nästan barnsliga naivitet, utan som
låter på en gång hans sparsamhet, hans slughet, hans
öppenhjärtighet och hans själfironi framstå i den dråpligaste
dager.
Han berättade nämligen en gång:
»De va en da, när di länge hade stule ve på vår skog
härute, du vet skolmästarhagen, som alle lektorer här ha del
i, så att hvar å en ska ha sitt utå arrendet fören, de va en
da, sir du, så sa ja te min goe vän M., du vet, som va lektor
här då: ’Ska vi inte gå å titte ätter i skogen, för om di sir,
att vi gör de å inspektere iblann, så låter di allt bli te stjäle
där till sist.’ ’Jo,’ sa M., ’de kan vi göre’, sa?n, å så traske
vi å en söndagsmorrn. A när vi kom te skogen, så fick vi
höre de hugge å knastre å brake, så ja ble riktigt kuslig, å
olöcka va, att M. va me, för annars hade ja vändt om me
samme. Men de ville inte M., utan vi marschere på, å när vi
kom framåt, så ble ja argere, ju mer di hogg, för ja har allti
vatt rädd om ven å allti hatt hann om nöckeln te mi vebo
själf, å de sa ja te M., å han töckte de va klokt. Men si så
fick vi se, då va de e kvinne, som sto där å högg å arbete
me e öx, å då sa ja te M.: ’Låt oss vänne om, för de kan
inte va nån äre att våge sej på e värnlös kvinne,’ sa ja —
sir du, ja hade känt igen a: de va mi pige, som va ute à
hogg te kaffeve!»
Doktorn var sparsam och beräknande i stort som i smått,
och hans snålhet tog stundom formen af hvad man kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
