Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE GODA LÄR AUM.
437
girighet, men på bottnen af hans själ låg städse
visserligen icke någon storslagenhet, men dock en viss själfkänsla,
som någon gång kunde uppflamma och då beredde honom
tillfredsställelsen att åtminstone i egna ögon framstå söm en
man, hvilken satte sin heder högre än lumpna timliga fördelar.
Ett sådant tillfälle inträffade, då han en gång fann sig
föranlåten att afstå från sin länge närda önskan att komma i
besittning af ett godt prebendepastorat. Måhända gjorde han
härvid blott en dygd af nödvändigheten, men i hvarje fall
drog han sig dock ur spelet med bibehållen krigsära. Själf
förtäljde han denna stolta händelse i sitt lif på följande sätt:
»Sir du, när ja äntlien skulle te å få prebende, så va de
Slake ja va i tur te få. Men då hade di där bondkaxarne
därute i Slake börje röre på sej för te slippe å va prebende
— å ja, de löcktes också för dom å di fick en juvel, ja du
känner’n. Men sir du, när de kom för i kapitlet, satt där två,
som själfve hade prebende, men gärne ville, att en skulle tro,
att de satte mere värde på bönnernas själer än på deres
tionde. A ja, du vet, kvicke di va, de va di där S. å P. å
den rätte ullen. A si di begynte å tale så vackert om
»berättigade kraf» å »högre synpunkter» å sånne där granne ord,
som en ä tvungen te höre på iblann. Men si, när di slute,
då va de ja som börje. ’Herr Doktor å Biskop å mine
herrar 1’ sa ja, å så damme ja på, så di gape allihop, å när ja
slute si så här: ’Herr notarie, skrif! Doktor S. vill inte att
genom hans förvållande en ende Slakesjäl ska gå förlorad!? —
då trodde di inte sine egne ören, för di tänkte naturligtvis
allri att ja skulle kunne släppe ifrån mej pastoratet inte, men
di akte sej att tale me mej om »högre synpunkter» från
den dan.»
Men ehuru doktorn sålunda gick miste både om att
»vårde Slakesjälar» och den för honom antagligen ännu
värdefullare förmånen att få uppbära Slaketionde, så lät han dock
stundom sitt ljus lysa äfven från predikstolen. Själf var han
högligen stolt öfver sina utförsgåfvor, ehuru meningarna hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
