- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
441

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE G GB A LÄRARE.

441

»Neäj,» sa bonn, »ja ä inte änne än en bonne från
Slake.»

»Jaså, ä du från Slake,» sa ja, »där har ni allt en
själe-sörjere ätter Guds sinne.»

»Neäj,» sa bonn, »han ä allt mer ätter doktorns, för de
ä allt en sån där präst, som vill ha en kalf för inte, de mäl»

I detta torgsamtal framstår den gamle doktorn lifs
lefvande, hans omättliga nyfikenhet, hans lust att till billigaste
pris förskaffa sig en godbit för sitt bord, hans lifliga erinran
om Slakehistorien, hans lust att i förbigående tilldela en
vänlig snärt åt den medtäflare, som snappat ifrån honom det feta
prebendet, samt först och sist hans oförbränneliga humor. Han
hade visserligen af den fyndige bonden erhållit en ganska
eftertrycklig tillrättavisning, men han förnam knappt svedan
af denna släng på grund af det innerliga nöje han erfor öfver
sammanträffandet med en filosof ur sin egen skola, en bonde,
lika praktisk, men på samma gång lika fyndig och lika
hänsynslöst humoristisk som han själf. En person i samma
lefnadsställning som doktor S., men utan samma egendomliga
skaplynne, skulle utan tvifvel hafva visligen aktat sig för att själf
berätta en dylik historia om huruledes han af en person i en
underordnad lifsställning erhållit en så grundlig af basning.
Men doktorn förtäljde ofta på sitt oefterhärmliga sätt sin
dråpliga historia om Slakebonden och kalfven och städse med en
godmodighet, som tydligt lade i dagen, att S. med alla sina
fel och svagheter dock i grund och botten var en humorist
af den rätta sorten.

Doktorn som lärare.

»Först en personlighet, så en lärare». Doktor S. var en
person med skarpt utpräglad individualitet, men han var icke
någon personlighet i detta ords egentliga betydelse, och af
denna omständighet skulle man väl, naturligtvis under
förutsättning att den omförmälda öfversatsen håller streck, kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free