- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
445

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE a ÖDA LÄRARE.

445

Ett af dessa praktstycken gällde den händelse, »då den
store Johan Banér firede sitt bröllop med den ädle furstinnen
af Pfalz».

»Då di satt ve det store och glänsende middagsbordet,»
berättade doktorn, »så trädde en väpnere in i salen å
hvi-skede någre ord te brudgummen. Då reser sej den store
fältherren från sin stol å böcker sej för de ädle gästerne — si
Johan Banér va en artig karl, förstår I — och säjer:

Tvingende omständigheter nödger mej att för någre
ögonblick lämne bordet — å så gick han ut å gjorde ner
tre tusen österrikere!»

Någon gång kunde det hända, att doktorn äfven i
skolrummet hängaf sig åt den storslagna retorik, som han eljest
endast använde vid vissa domkapitelssammanträden eller under
de lärda katederprofven, men dylika utflykter, som stodo i så
uppenbar strid mot hans godmodiga och realistiskt anlagda
skaplynne, buro vanligen rent på tok, som det heter. Sålunda
berättar en af hans forna lärjungar: »Aldrig har jag väl haft
det så hett om öronen som då vederbörande lärare, en man,
som icke brukade lägga fingrarna emellan, höll räfst med en af
mig författad uppsats om Peter den Store och hvilket
mästerstycke jag varit nog oförsiktig att smycka med ett från
doktörns egna läppar stulet uttryck, men som nu i uppsatsen stod
och skyld råde som ett prof på min egen djupsinnighet.
Uttrycket lydde nämligen sålunda:

»Det är och förblir Peter den Stores evinnerliga ära att
hafva öppnat det ryska barbariets skottgluggar för
civilisationens — mitraljöser.»

Förmodligen erfor den stränge stilgranskaren vid denna
sats samma känsla som den gamle Holberg, då någon
stilanrättning föreföll honom alltför stark: »Nok een saadan phrase
og jeg giver op hele min Frokost I»

Doktorn var ju ingalunda af naturen blyg, men hans
bristande herravälde öfver sitt undervisningsämne utgör en
tillräcklig förklaringsgrund för den skräck han hyste för mogenhets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free