- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
447

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10KE GODA LÄRARE.

447

Såsom lärare var doktorn sålunda allt annat än
mönstergill, men ehuru hans lärareförmåga var så underhaltig och
hans personliga egendomligheter alltför ofta äfven inom skolan
gåfvo upphof till löje, så tillhörde emellertid doktor S., såsom
ofvan är nämndt, ingalunda den klass af lärare, som äro
föremål för lärjungarnas gyckel och upptåg. Doktorn var
nämligen på sitt sätt en praktisk, ordentlig och plikttrogen man
med skarpa ögon och öron, en städse slagfärdig tunga och en
hand, som när så erfordrades, kunde gifva ett mycket
kännbart eftertryck åt yttringarna af hans missnöje, och då han
därjämte i sitt umgänge med lärjungarna under vanliga
förhållanden var vänlig, språksam och godlynt, så förstod han
både som lektor och till en början äfven som rektor att
på ett ganska tillfredsställande sätt upprätthålla tukt och
ordning. Af idel nyfikenhet språkade han mycket med sina
lärjungar om såväl deras personliga som deras
familjeförhållanden, och under dessa sina forskningsfärder på andras
mark var han vanligen mycket godmodig och nöjsam och
sparade framförallt icke på sina älsklingsuttryck: »De va
galant», »hälse hem» o. s v. Någon gång hände det dock,
att han af tankspriddhet eller kanske af okynne råkade placera
dessa sina kära hvardagsfraser på icke fullt lämpliga ställen,
men hvad gjorde det? Välmeningen var ju dock det väsentliga.
Sålunda kunde han t. ex. gå en yngling, som han ej
personligen kände, inpå lifvet med frågan:

»God da du, min junker, hva heter du?»

»Axel Andersson.»

»Jaså, Axel Andersson, och hva ä far din ?»

»Han är död.»

»Jaså, de va galant. Hälse te?n, när du skrifver!»

När doktorn uttalat sin varning: »Sitt inte å fline länger,
för då kanhända ja ger dine ädle drag en ann konstruktion,»
så visste en hvar, att doktorn icke var att leka med, hvarför
denne sällan behöfde öfvergå från ord till handling.

Hans »osläcklige» nyfikenhet, hans slughet och hans min-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free