Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
en mycket ringa del, skulle utan tvifvel kunna fylla ett digert
band af icke ringa intresse såväl ur humoristisk som ur
psykologisk synpunkt, då ju doktor S. var en särling, hvars
motstycke åtminstone i vårt land ej torde vara så lätt att
uppleta. Såsom lärare torde han i sina yngre dagar hafva varit
hvarken bättre eller sämre än mången af sina samtida, medan
hans lärareverksamhet vid tilltagande ålder utgör ett nytt
bidrag till belysning af det sorgliga faktum, att våra läroverk
fortfarande sakna de erforderliga medlen för att ur tjänstgöring
försätta sådana lärare, hvilka på grund af ålderdomssvaghet eller
andra orsaker icke längre äro i stånd att uppfylla de plikter,
som vår i mer än ett afseende dyra läroverksorganisation velat
ålägga dem, åt hvilka ungdomens undervisning och uppfostran
är anförtrodd. Såsom upprätthållare af tukt och ordning var
väl heller icke doktor S. någon mönsterbild af första
ordningen. Men af hans vaksamhet, fyndighet, praktiska klokhet
och icke minst af hans vänliga och godmodiga umgängessätt
med ungdomen, torde särskildt hans yngre medbröder i vår
tid hafva icke så litet att lära. Särskildt ur en viss synpunkt
framstår dock den gamle doktorn som en lefvande maning
och varning för hvarje lärare — nämligen i sin egenskap af
bygdemålsbrytare. Vi hafva anfört så många af den gamles
yttranden i en så naturtrogen form som omständigheterna
medgifvit, icke minst för att med deras tillhjälp ytterligare inskärpa
betydelsen af de satser vi här ofvan betonat. Bygdemålet
såsom uttrycksmedel för särskildt ett innehåll af allvarlig
innebörd verkar på det öra, som vant sig vid högspråkets
ljud, som en språklig karrikatyr och breder i och med
detsamma ett skimmer af löje öfver den talande, ett löje, som
ofta nog inga förnuftsskäl äro i stånd att afväpna. Åhöraren
hindras från att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt hvad den
talande säger, vore det i och för sig än så förträffligt,
emedan han icke kan låta bli att le åt ljudformen och
ordvändningarna, och om det framsagda händelsevis skulle till
innehållet vara löjeväckande, så verkar det dubbelt löjligt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
