Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE a ÖDA LÄRARE.
451
grund af uttrycksformen. Må därför ingen med
bygdemåls-brytning behäftad lärarekandidat, som allvarligt önskar att med
odelad kraft verka i sitt kall, låta vare sig bekvämlighetslusta
eller tanklösa teorier afhålla sig från försöket att tillägna sig
de högsvenska ljuden, åtminstone så pass mycket, att han
utan anstöt kan tilltala sina lärjungar på högsvenska, på »alla
svenskars gemensamma modersmål».
Äfven ur rent mänsklig synpunkt är den gamle doktorn
en mycket beaktansvärd företeelse. Så länge solen stod högt
på hans lefnads himmel, vandrade han sin väg framåt,
själf-belåten och utan någon tanke på att han möjligen råkat gå
vilse, men i samma mån skymningen tilltog och aftonens
skuggor förlängdes, gick det med honom som med så mången
annan vandrare på samma slags stigar. Hans blick började
alltmera vändas inåt, men i samma mån svek honom också
hans själfbelåtenhet, ty därinne var det både mörkt och kallt,
och i mörker och köld frodas inga lustgårdar. Så mycket
torde han dock hafva upptäckt, att den lärdomsära, efter
hvilken han fikat, var blott en gyckelbild och att den väg,
hvilken han under så många år trampat, visserligen ledt honom
fram till rikedom, men icke till lycka. Huru mycket han än
rufvat öfver sin vedbodnyckel, hade det dock icke lyckats
honom att ens på ålderns dagar få ljust och varmt i sitt hem,
lika litet som i sinne och hjärta. Han hade till sist upptäckt,
att hans lefnadsvishet ej hållit profvet, och bekännelsen om
denna sin upptäckt sammanfattade han med sin gamla vanliga
själfironi i de ord, som under de sista åren af hans lif så ofta
i en ton af omisskänneligt svårmod undföllo honom: »De ä
strunt me en, hur lärd en ä å hur högt en står!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
