Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER.
skaplynne som den alltför godhjärtade lektorn, men som det
oaktadt och ehuru de efter bästa förmåga använde käppen,
dock ej lyckades få bukt med de obändiga parflarnas
okynnes-lust. En af dessa, en adjunkt, beskrifves som en mycket
kunnig, »rutinerad» och nitisk lärare af den gamla stammen.
Lärjungarna stimmade och stojade under det käpprappen
smattrade och »smekord» strömmade utför den i sitt anletes
svett arbetande läraren.
En af hans forna lärjungar tecknar honom i följande
drag:
Hurudan den disciplin var han med dylika medel lyckades
få i oss, bevisas bäst däraf, att det var mycket vanligt, att
vid hans inträde i klassrummet någon eller några af
lärjungarna mumlade, smällde med tuggad kautschuk, bullrade med
fötterna eller gjorde annat störande ofog, hvilket försatte honom
i sådant raseri, att han genast rusade ned och klatschade om
en del af oss. Innan han hunnit öppna sin lärobok,
repeterades uppträdet med påföljd måhända, att käppen gick af
antingen mot någons ryggtafla eller mot katederpulpeten, öfver
hvilken ock hårda käpprapp, efterlämnande djupa intryck,
haglade, allt under det läraren utöste alla möjliga tillmälen
mot ungdomen, såsom åsnor, boskap, drumlar m. m.
Exempel: »Jag ser hur öronen växer på dig, din åsna.» »Kan nu
inte boskapen hålla klöfvarna stilla?» På dylikt sätt kunde
en lektion fortgå, tills klockan slog och lofstunden vidtog.
Vid lärarens bemärkelsedagar, till hvilka vi alltid plägade
sammanskjuta pengar och för dessa inköpa någon present åt
honom, t. ex. en silfverbeslagen sjöskumspipa eller dylikt,
voro vi alltid säkra på att slippa läsa under hans timmar, ty
tiden upptogs då från vår sida med gratulationers framförande
i oändlighet samt öfverlämnandet af presenten och uttalanden
om huru högt vi värderade honom och å hans sida med att
åt oss utdela fikon, sviskon, russin, mandel och bröstsocker
m. m. dylikt. Dessutom voro sådana tillfällen riktiga
försoningsstunder, om jag så får säga, fast aldrig någon egentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
