Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 5. Himlakropparne. Tidens indelning. Vinden. Regnbågen - § 6. Fornjot och hans slägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden. Natt åker förut med hästen Rimfaxe (fn.
Hrimfaxi), från hvars mule hvarje dag faller dagg
öfver dalar. Dag far med hästen Skinfaxe (fn.
Skinfaxi), hvars man upplyser luft och jord.
Nörfi eller Narfi; jfr ty. nare, narbe, ärr. Naglfari, Udr
(= Anðr, rikedom?), Dellingr äro till sin härledning osäkra.
Hrimfaxi, som har rim-manke, och Skinfaxi, som har skinande
manke, af faxi, manke.
Att asaläran ej kommit till oss ren och oblandad,
utan bildad af flere element, det visar en del af det här
anförda: himlakropparne, som förut voro gnistor från
Muspelhem, hafva här föräldrar; jorden, som danades af
Ymes kropp, härstammar här från natten. Mycket häraf
är dock helt enkelt metaforer, i hvilka föremålens
egenskaper framträda såsom personer. Då ordet Narfve,
nattens fader, helt säkert motsvarar det ty. narbe, ärr,
fördjupning, så blir den enklaste förklaringen denna:
natten är djupets dotter; från djupets klyftor uppstiger
hon. Narfve är det samma som grekernas Erebos, den
underjordiska natten, liksom Nyx den jordiska (Petersen,
sid. 60).
Vinden kommer från en jätte, Räsvälg (fn.
Hræsvelgr), som i örngestalt sitter vid himmelens
norra ände och slår med sina ofantliga vingar.
Hræsvelgr, likslukare, af hræ, lik, och svelgia, svälja.
Regnbågen eller Bäfrast (fn. Bifröst) är
gudarnes strålande väg till jorden.
Bifröst af bifa, bäfva, och röst, rast, väg; således: den
gungande (bäfvande) bron, vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
