Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 13. De nio verldarna och språken - § 14. Ygg-drasil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellan gudars och menniskors verld finnes en
å, Ifving (fn. Ifing), som öppen skall rinna under
tidernas lopp och aldrig fryser till.
Ifing af if eller ifi, tvifvel.
Här talas blott om denna tidens verldar, hvarför det
är ett uppenbart fel att dit räkna Gimle (se § 26). Såsom
det synes, tänkte man sig Hels rike såsom en särskild
afdelning af Niflhem. I fysisk bemärkelse är Ifving
luften, som sväfvar fram och tillbaka och aldrig fryser till;
i andlig bemärkelse (ss. hos Grundtvig) betecknas
dermed, att den stora striden mellan guddomsgnistan i
oss och det djuriska elementet icke kan biläggas.
Språken. En sång i Eddan, som heter
Allvismál, lär oss att känna de särskilda väsendenas
språk. De ord, som höra till gudars och menniskors
tungomål, äro ofta urgamla men återfinnas i
verkliga språk (tyska och nordiska), medan de andra
väsendenas vanligen äro simplare ord eller
omskrifningar och figurliga talesätt. Så t. ex. heter jorden
hos menniskor: jörðr, jord; hos asar; fold, land;
bland vaner: vegar, vägar; bland jättar: ígroenn,
alltid grön; bland alfver: groandi, groende; bland
dvergar: aurr, ler.
Jfr Homerus, som äfven gör skilnad på gudars och
menniskors språk, samt anför ord af båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
