- Project Runeberg -  Oxygen och Aromasia /
11

(1878) Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - II. Luktklaveret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ack, kära Apollonides,» afbröt Aromasia det svällande
ordflödet. »Ni är skald och låter eder lifliga
inbillningskraft förleda er till öfverdrifter.»

»Fröken Aromasia,» svarade den unge mannen. »Det gör
mig stolt, att ni anser mig för skald, men i främsta
rummet är jag eder vän, eder uppriktige och varmt
tillgifne vän. Hvarför får jag icke utbyta vänskapen
mot något ännu ljufvare? Hvarför är ni ständigt samma
obevekliga, samma ...»

»Se så, lugna er, min vän,» utbrast Aromasia. »Nu
faller ni i gamla århundradenas känslosamma
slentrian. Kan icke vänskapen vara er nog? Vänskap
räcker till för många, men kärleken är en och odelbar.»

»Skänk mig då denna ena och odelbara!» utropade
skalden med ett uttryck af stark lidelse.

»Nej, ni vet, att jag redan gifvit bort min
kärlek. Han äges af Oxygen.»

Aromasia satte sig åter vid sitt ododion, under det
Apollonides med förtviflad blick skådade på husväggen
midt emot. Olycklig kärlek yttrade sig på 2300-talet
ungefär på samma sätt som fem hundra år förut.

Skalden Apollonides skulle på adertonhundratalet hafva
varit en odräglig realist, men fem hundra år senare
ansågs han icke blott för en omåttlig idealist, utan
också för en ifrig romantiker. Han stod i sjelfva
verket på 2200-talets ståndpunkt och drömde sig
gerna till baka till ångkraftens poetiska tidehvarf,
till de dagar, då människorna ännu voro tvungna att
blicka upp till bergen. Han förtviflade om poesiens
makt i ett tidehvarf, då man afgudade det beräknande
förståndet och han prisade den tid, som kallades den
nyare medeltiden, då på adertonhundratalet man ännu
hörde talas om underverk, då borddans och spiritism
ännu voro i full verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 20 10:35:05 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oxygen/0019.html

Valid HTML 4.0!