Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillhörigheter med, då han ändå skulle köra förbi min blifvande
mästares bostad. Jag hade just klifvit upp i vagnen och denna
skulle sätta sig i rörelse, då jag plötsligt kom ihåg, att jag glömt
pänna och bläckhorn, som mina syskon ställt i ordning åt mig
för att jag skulle kunna skrifva hem och meddela dem hur jag
trifdes i min nya ställning m. fl. intressanta saker. Och det oaktadt
resan endast gällde närmaste by, Kattarp, inom parentes sagdt
ett afstånd knappast längre än att en kula från ett af våra moderna
gevär kan tillryggalägga detsamma. Med bläckhornet i ena och
pännan i den andra handen kuskade jag i väg till
bestämmelseorten, men o ve! Framkommen till ort och ställe kom jag att
erinra mig, att jag glömt det för en skräddare allra viktigaste,
nämligen — syringen.
Min läromästare var stark »läsare» och mäst känd bland
ortens befolkning under namnen »Läsareskräddaren» och »Nils
Sprätt». Den senare benämningen hade han erhållit emedan han
alltid uppträdde parfymerad och med håret insmordt af pomada. En
dylik snobbighet, använd hvarje dag, ansågo bönderna vara högfärd.
Nu började för mig ett nytt lif, ett lif, som, ju mera jag kom att
reflektera däröfver, förbittrade mitt unga sinne och fyllde mig med hat
mot allt, som förut varit mig heligt, nämligen gud och hans ord.
Mina föräldrar voro allt annat än läsare. De voro som de
flesta människor på den tiden och nu också för resten ute på
landsbygden: de gingo i kyrkan och till nattvarden utan allt för
långa mellanrum, bibel, salmbok eller någon annan andaktsbok
togos ibland fram till läsning, vi barn lärdes att läsa våra korta
bords-, morgon- och aftonböner, men för öfrigt voro vi fria. Vi
lärdes att vara goda och rättvisa mot alla människor och hafva
aktning för guds ord, ty då uppfyllde vi hvad gud ville, men
någon särskild dressyr i religiöst hänseende förekom aldrig.
I denna anda hade jag först uppfostrats, men nu började
en helt annan. Jag fick höra, att största delen af människorna
voro dömda till evig förtappelse; endast genom daglig bön om
bot och bättring, pånyttfödelse och mycket annat kunde man
blifva salig och denna lycka var för öfrigt endast beskärd några
få utvalde. Allt detta och åtskilligt därtill predikades dagligen
för mig och särskildt söndagarne användes för att grundligt
pränta dessa »sanningar» i mig.
I början stod jag som ett lefvande frågetecken inför allt
detta nya, men så småningom började jag uppröras i mitt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
