Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farväl till Danmark. — Jag börjar agitationen
i Sverige.
På hösten 1881 sade jag farväl till Storeheddinge och Danmark,
detta lilla väna land med sin gladlynta befolkning, sina
väl-diga bokskogar och bördiga åkerfält, hvars förtjusande
stränder melodiskt smekas af Östersjöns, Sundets och Bälternas vågor.
Jag hade nu tillbrakt tretton år, de skönaste åren af mitt lif,
bland danskt folk och på dansk botten, från yngling hade jag
där vuxit upp till man, hela min läggning var dansk och hvem
kan väl då undra öfver, att det var med ett visst vemod jag tog
farväl af detta land för att åter fara till mitt fädernesland, i
hvilket jag trodde mig skola blifva en främling.
Och en främling var jag — o, hvilken skillnad på Sverige *
och Danmark! Hur eirkladt och petigt allt skulle vara mot i
Danmark, där allt gick mera naturligt till. Vid de politiska
mötena till exempel. Hvilka stormiga scener utspelades icke där
och hvilka krafttutryck utslungade icke motståndarne mot
hvarandra! Lidelserna kvällde fram, det var som ett haf i rykande
storm. Men ett politiskt möte hemma i Sverige, det var som om
man bevistade en begrafning eller en vetenskaplig föreläsning i
den högre stilen.
Nu var jag åter hemma i mitt land igen, i den stad, där
jag tillbrakt mina sista läroår och blifvit välbeställd gesäll. Det
var, inga vidare angenäma minnen som passerade revy för mig,
då jag tänkte på det forna råa lifvet och den miljö, hvari jag
förra gången varit försatt. Det var som en stygg dröm, en dröm
som varit verklighet, men som lyckligtvis nu tillhörde det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
