Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det var omöjligt att få tala till stockholmarrie på annat sätt,
fingo dessa fara.
Det fick gå hur det ville. Jag annonserade ett möte vid
Lilljans annandag jul kl. 2 e. m. Tidningarne puffade bra, det
kan jag inte neka till, och vädret blef det härligaste man kan
tänka sig, hög, klar luft med ett par graders köld. Folk
strömmade till i stora massor, själfva statsminister Posse hade
kommit tillstädes jämte en del andra framstående personer i
samhället. Man hade ju ett par månaders tid läst om den socialistiske
skräddaren och hans möten i Malmö, hvadan man själf måste
höra honom. Tidningarne anslogo de närvarande till öfver 1,000
personer, så man kan just inte säga att mötet var misslyckadt.
Se här ett referat af detsamma, infördt i »Nya Pressen», hvars
redaktör då var Oscar Norén:
«Folkmöte vid Lilljans.
I går kl. 2 e. m. hölls på berghällen vid Lilljans, som för Stockholms
arbetare synes komma att få samma betydelse som det Heliga berget (Mons
sacer) för Roms plebejer under deras kamp mot patricierna, ett folkmöte.
Inbjudningen till detsamma var utfärdad af kopparslagaren W. Ahlund, och
dess ändamål var att bereda socialdemokraten Aug. Palm, som rest hit från
Malmö, för att verka för spridandet af socialismens lära tillfälle att tala till
Stockholms arbetare då detta ej på annat sätt kan ske, alldenstund han ej
var i stånd att erhålla någon lokal.
Sedan hr W. Åhlund öppnat mötet skildrade hr Aug. Palm arbetarnes
lif såsom i allmänhet en kedja af lidanden och försakelser, hvilka alla hade
sin grund däruti att han i lön för sitt arbete blott erhåller jämt upp så
mycket som behöfves till att uppehålla lifvet. Öfverskottet stoppa
kapitalisterna i sina fickor, hvarför de alltså ofta behöfva genomgå en brnnnskur
på sommaren för att få bort den öfverflödiga fetman.
De maktägande känna alltför litet dessa lidanden. I denna sin
okunnighet grina de åt arbetarens klagan.
Det är nu kapitalisten som bestämmer arbetets priser. Det borde dock
rimligtvis vara arbetaren själf som bestämde priset på den enda vara han
äger. Sådan är arbetarens ställning i socialt hänseende. I politiskt
hänseende är den ej bättre. Han har ingen talan i statens angelägenheter.
För att ernå en bättre ställning måste arbetarne själfva taga sina
angelägenheter om hand och associera sig- Talaren föreslog en förening af
landets arbetare till ett stort arbetareförbund. Detta förbunds hufvudsäte skulle
blifva Stockholm, det skulle ha filialer i landsorten.
En röst ur hopen: »Det går inte!»
Hr Talmannen: Hvarför skulle det icke gå? Om arbetarne blott vilja,
så går det.
En drucken person uppträdde och sökte förlöjliga hr Talmannens
föredrag, men blef nedtystad.
4 — Ur en agitators lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
