Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tid spelade en viss roll som en af Smitliens bästa drängar,
livilken gick omkring på krogarna i Stockholm och afprofvade
bränvinsglasen för att se till om de liöllo måttet. Ringrörelsen
ansågs på den tiden vara af stort socialekonomiskt intresse och
af betydligt större vikt än att höra på »socialisten Palm och hans
galenskaper.»
Skomakaren, hvilken, inom parentes sagdt, var ganska
be-gåfvad och kanske kunnat blifva en hygglig karl ifall inte Smith
fått hand om honom, uppträdde på mötet för att vederlägga mig
och frågade bl. a. församlingen om »svenska folket ville tillåta
att en skräddare stack en nål i det.» Denna kvickhet inbrakte
honom stormande applåder, men efteråt, då det blef min tur att
få ordet, tillfogade jag honom så många nålstyng, att han
försattes ur stridbart skick. Han försökte visserligen sedermera att
åter få publikens öra, men det lyckades icke — jag behöll
ställningen och blef för tillfället herre på valplatsen.
Mötet antog samma resolution som antagits på mötet i Malmö
den 26 november. Denna resolution fastslogs ytterligare på ett
möte å Ladugårdslandsteatern den 30 december, hvartill jag
återkommer här nedan.
Efter mötet stiftade jag bekanskap med flera för
arbetarrörelsen intresserade personer, bl. a. gelbgjutaren Wilhelm Åhlund,
hvilken flera år arbetat i Tyskland och därifrån kände den
socialistiska rörelsen. A. var en i allo helgjuten personlighet, som
gick helt upp i rörelsen och under många år af sitt lif offrade
allt hvad han förtjänade till densamma och stundom nekade sig
själf det nödvändigaste. Yid flera tillfällen hade jag honom att
tacka för att jag kunde hålla ut under de år då det såg som
mörkast ut och då jag ofta med de mina fick genomgå
fattigdomens alla fasor.
Jag lämnar nu vännen A. för att längre fram berätta om
den kampanj vi båda hade att utstå under den Smithska rörelsen,
hvilken — jag smickrar mig därmed — vi kraftigt bidrogo till
att nedgöra.
En agitationskomité blef nu tillsatt, men i denna inkommo
olyckligtvis ett par personer, hvilka förorsakade många
obehagligheter, emedan de höllo såväl tidningarne som polisen — och i
synnerhet den sistnämnda — ä jour med komiténs arbete. De
voro båda litteratörer, eller utgåfvo sig åtminstone för att vara
det. Den ene af dem var finne och lefde på att lämna notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
