Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värfningen misslyckades. Jag har gudskelof icke varit
någon slaf under dryckenskapslasten, men jag liar också
bekämpat all annan slafmoral, som jag ansett vara stridande mot sunda
förnuftet.
Den 24 februari 1883 utkom »Folkviljans» sista nummer.
Tidningen hade nu krupit ansenligt ihop, hvilket synes af
klichén å sid. 70 o. 71. Hela tidningen var »enradig», för att tala
skräddarespråk, d. v. s. två sidor och mätte 23 centimeter i höjd
och 17 i bredd. Minskningen hade varit oafbruten sedan december
föregående år.
Men nu var det också slut. Öfver ett och ett halft år af
mitt lif hade offrats, under hvilken tid det mäst’intensiva, arbete
hade bedrifvits. Jag var ekonomiskt ruinerad, utskrattades,
förhånades och föraktades och många af dem, som jag trott varä
mina vänner, drogo sig nu för mig. En del ryckte medlidsamt på
axlarne, då de sågo mig, men de flesta sökte undvika mig. Jag
hade spelat ett högt spel, insatsen hade varit allt, och nu hade
jag förlorat.
Dessa voro de reflektioner, som trängde sig på mig och jag
måste erkänna, att det för mig icke fanns några förmildrande
omständigheter, då jag tänkte på allt det elände jag bragt öfver
min stackars hustru och barn. Jag hade varit en dåre! Var
det vanvett, envishet och äregirighet eller var det ett inneboende
oemotståndligt behof af att kämpa för idéerna, som drifvit mig
ut till denna strid, i hvilken jag nu dragit det kortaste strået?
Jag kunde icke själf afgöra denna fråga eller besvara densamma.
Endast det var jag på det klara med, att den som i en
strid offrar allt, driffjädern må vara den ena eller den andra,
kan tadlas, men bör förlåtas.
Då jag började min agitation, hade jag icke haft den
aflägs-naste tanke på att jag skulle bli så framskjuten och så
förhånad. Och några äregirighetsdrömmar hade jag aldrig varit
anfäktad af, galen var jag inte — följaktligen var det bestämdt
envishet, parad med kärlek till idéerna, som varit driffjädrarna
till mina handlingar. Ja, så resonnerade jag och på grundval
däraf fattade jag mitt beslut. Ruinerad var jag, men det kunde
upprepareras och nu gälde det att ta ett tag till, ett riktigt
nappatag. Misslyckades äfven det, skulle det blifva slut.
Jag fattar alltid mina beslut raskt och det är nog det bästa.
Efter ett par dagars allvarliga funderingar var saken klar. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
