- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
92

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bemötande, menande att de icke skulle vara så flata att låta sig nöja
med dylikt öfversitteri. En bredbent bonde, som jag sedan fick veta
var nämdeman yttrade, att det borde jag säga till länsman, och jag
svarade att det var jag icke rädd för. Samtalet fortsattes och innan
jag visste ordet af, kom länsmannen ut ocli nämdemannen yttrade
med ett försmädligt grin, i det lian pekade på mig: »Där står han».

Länsmannen kom nu bort till mig och frågade, livad jag
ville. Jag får tillstå, att jag blef litet konfys för ögonblicket och
svarade, att jag icke ville honom något. Länsmannen vände sig om
och såg frågande på nämdemannen. »Sa’ han inte, att han ville
säga länsman nåed?» frågade denne mig och åter såg jag hans
och äfven de öfrigas försmädliga grin. Jag svarade därför, att
jag icke hade sändt bud efter länsmannen, utan endast för de i
förrummet stående uttalat min förvåning öfver att länsmannen
duade de fattige bland de rättssökande samt öfver den partiskhet,
jag för öfrigt iakttagit under den tid, jag varit i rättssalen.

Nu ska’ ni tro, att det blef lifvadt, länsmannen tittade först
en stund på mig helt förbluffad, i det lian lät ögonen glida upp
och ned öfver min person. Sedan begynte han ilskna till, visa
tänder som en ilsken hund, öppnade sin mun och hväste ut
mellan tänderna:

— Hvcm är ni som vågar störa mig under
rättsförhand-lingarne?

Jag upprepade livad jag förut sagt, att jag icke sändt bud
efter honom, men han blef allt häftigare och oförskämdare, ville
ovillkorligen veta hvem jag var, hvarifrån jag var, samt om jag
hade några legitimationspapper på mig o. s. v.

Bönderna blefvo helt förskräckta och kröpo in i hörnen och
rundt kring väggarne. Jag höll i början på att tappa bort
kuraget, hvilket gjorde att länsmannen blef ännu mer hänsynslös.
Till sist tänkte jag: det må vara händt, här skall valsas.

Jag upplyste lionom om att jag egentligen var turist, som
reste för mitt nöjes skull, men som, för att förena det nyttiga
med det nöjsamma, äfven studerade huru länsmän och öfriga
dithörande myndighetspersoner behandlade folket för att sedan
publicera det, samt att han, om han ovillkorligen närmare ville
ha reda på min person, kunde infinna sig på ett möte, som
skulle hållas påföljande dagen i Karlskrona.

Därmed vände jag honom ryggen och gick, och innan jag
linnnit ut nr förrummet, försvann länsmannen med fart in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free