Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snafvade och föll hufvudstupa ned för den temligen högå
trappan.
På torget kom den förut omtalade polisen emot mig och
frågade om jag erhållit platsen. Då jag härtill svarade ja samt
att mötet skulle hållas nästa afton, tilläde han: »Palm får mycket
folk; de veta alla i staden att ni är här.»
Det var alltså han, som löpte rundt staden och
bekantgjorde min ankomst. Ett par personer kommo nu gående emot
oss. Den ene fixerade mig tämligen närgånget. Polisen bröt
tystnaden genom att presentera mig med orden:
— Det är socialisten Palm. .
Den närgångne, en tjock, otymplig, ful figur med ölmage,
pussiga kinder och röd näsa, framgrymtade nu, alltjämt fixerande
mig så skarpt hans slöa ögon tillät:
— Hvad fan skall han här?
Att jag blef flat vid ett sådant mottagande är lätt att förstå,
men det var blott för ett ögonblick och jag svarade genast
därefter:
— Hvad rör det er?
Om jag gifvit honom en försvarlig stöt för hans ölmage, så
att han trillat rundt ett par hvarf på torget, kunde han icke visat
en mera förvirrad uppsyn. Han ryggade ett par steg tillbaka
och stammade:
— Ja—a—a—g är siadsfiskalen.
— Hvad fan rör det mig? Det berättigar Eder icke att
vara ohöflig, tilläde jag.
Han stod som fastnaglad på platsen, som ett lefvande
frågetecken och blef ännu rödare i ansiktet än förut och liknade
för-öfrigt en hyena, som håller på att kasta sig öfver sitt offer.
Jag vände mig nu om och gick. Morgonen därpå, då jag
infann mig hos borgmästaren för att anmäla mötet, hade jag en
varm dust att bestå med den rasande mannen. Jag kunde
märka att stadsfiskalen varit och klagat. Som en galning
storm-skälde han, slog med knytnäfvarne i bordet och gaf sig fan på
att jag ej skulle få hålla något möte i staden, så länge han var
borgmästare. En sådan oförskämd människa som jag var, som
icke en gång bar respekt för stadsfiskalen, men han skulle lära
mig, honom skulle jag icke böja ryggen på, o. s. v. Så
fortsatte han en god stund. Vi voro helt ensamma i rummet och
jag lät honom rasa ut. Men därefter sade jag honom, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
