Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig ut som den där gången då jag träffade honom på Café
International.
På mina Köpenhamnsfärder träffade jag också åtskilliga
gånger tillsammans med A. C. Lindblad, som nu i Göteborg
jämte Anton Andersson redigerar »Ny Tid». Han var då artist
i det nyttiga och vällofliga fotbeklädnadsyrket, hade arbetat i
Tyskland, bland annat i Berlin samt var, liksom alla vakna
arbetare, socialdemokrat. Vi sammanträffade flera gånger, såväl på
de större mötena som i trängre kretsar, på klubbmöten etc.
En afton gick jag med honom hem. Det blef sent, ty vi
hade mycket att samspråka om. Till sist blef jag inviterad att
kinesa hos honom under natten. Jag mottog inbjudningen, men
blef ej litet snopen, ty då vi skulle krypa till kojs, placerade
han mig i en — byrålåda. Nåja, det spelade ingen roll, ty jag
låg bra och sof godt och det är ju hufvudsaken. Ja, Lindblad
for också till Sverige, om jag ej missminner mig, i början på
1890-talet samt kastade sig genast in i arbetarerörelsen med lif och lust.
Under vårmånaderna 1885 höll jag några möten här och
där i Skåne och Småland och i juni månad for jag med hustru
och barn till Stockholm.
Åh, hvad det kändes skönt att få lämna Malmö, ty sanningen
att säga hade jag aldrig trifts där. Det var omständigheternas
makt som tvungit mig kvar och en gång inkastad i rörelsen
kunde jag icke komma därifrån. Min hustru hade heller inte
trifts i den skånska metropolen. Hon var född och uppfostrad
i Smålands härliga skogsbygder för att sedan i Schleswig och
Danmark få inandas den härliga doften från bok- och ekskogarne.
Att ifrån allt detta komma till den flacka och skoglösa Malmötrakten
var intet angenämt ombyte. Och så att därtill få genomgå
fattigdomens alla fasor!
Nu var det slut med allt detta och vi skulle för framtiden
bo i det sköna Stockholm med dess förtjusande omgifningar,
hvarom jag berättat henne så mycket.
Vi foro alltså från Skåne med glada känslor och jag fylld
med hopp om att hvad som icke lyckats i Malmö säkerligen
skulle lyckas i hufvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
