Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningstid och då vi gingo och kommo ut pä gatan, hade
bråk-makarne jämte poliskonstapeln ställt sig utanför på gatan för att
passa på oss. Vi gingo och de efter. Men vi hade inte väl
hunnit upp öfver backen i Mästersamuelsgatan och ett stycke
längre ner, där gatubelysningen var sparsam, förrän de
öfver-föllo oss. Glädjande nog klarade vi oss dock briljant. Jag
be-höfde inte ingripa, utan fick tillhöra reserven samt stod
mobili-cerad i ett gathörn, färdig att avancera eller retirera, allt efter
som situationen kräfde.
Att vi afgingo med segern, därför hafva vi närmast att tacka
en herr Dahlgren, som då var faktor på Mällborns tryckeri,
där »Socialdemokraten» trycktes. Han var med oss och jag
måste tillstå att han slogs som en hjälte den kvällen. Hin vet
hur det hade gått om inte han varit med. Han är nu redaktör
för en borgerlig socialistätaretidning uppe i Linde, men jag
förlåter honom en del af hans dumhet att svika sin ungdoms
ideal därför att han klarade skifvan så bra den där kvällen.
Jag har ännu en historia att berätta, i hvilken »Knallen»
spelar hufvudrollen. Händelsen passerade härom året i
Stockholms stads kallbadhus. »Knallen» hör nämligen till det slags
människor, som gärna vilja »parera» eller hålla vad. Han håller
vad om allting mellan himmel jord och förlorar naturligtvis oftare
än han vinner. Då det senare inträffar, finnes det ingen pardon,
han tager ut sitt tillgodohafvande genast och med lika stor
stränghet som öfverståthållareämbetets skattmasar lägga i dagen då de
kräfva ut skatten. Förlorar han däremot ja då krånglar han
och kommer med invändningar värre än den värsta
bränvins-advokat.
Nog af, jag träffade honom som sagdt hos Köbler. Först
tillbjöd han sig att hålla vad om att jag inte kunde simma under
vattnet öfver bassängen. Jag antog vadet och vann naturligtvis
— det gällde ett par pilsner, som jag för öfrigt har tillgodo ännu,
ty han sökte som vanligt krångla sig från saken. Just som jag
stod och hörde på hans advokatyr, kom en officer och gick förbi
oss för att få sig en svalkare, ty det var en af desssa härliga,
men heta sommardagar, då ett besök hos Köhler verkar
uppfriskande och föryngrande.
»Där går den nye kommendanten», sade »Knallen»,
naturligtvis i akt mening att genom detta inpass krångla sig ifrån
vadet han var skyldig mig. »Knallen» kände alla människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
