Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Danielsson, som de två, tre första veckorna efter sin
anställning endast korrigerade mina manuskript och läste
korrektur, blef allt mer och mer intresserad af arbetarrörelsen. Han
började snart att skrifva uddiga notiser och smärre artiklar
samtidigt som han gick med på mötena. Det var ett helt nytt lif
för honom. Han kom dagligen i beröring med arbetare, som
voro varma anhängare af de nya idéerna och det var, som han
själf sade, en helt ny värld han kommit in nti. Han var, som
bekant, sågverksarbetareson och den arbetarvärld, han kände från
sin uppväxttid vid sågverken, var rå och genom det slafviska
arbetet idélös, men den arbetare värld, han nu blifvit försatt i, hade
idéer att kämpa för och förverkliga, hvilket skapade en fast,
orubblig tro på att arbetareklassen hade en mission att fylla, en
mission, som var värd att arbeta för, ty den gällde
klass-samhällets afskaffande.
Jag hade ofta varit ilag med honom att han skulle uppträda
på mötena och deltaga i diskussionerna. Han hade också lofvat
mig det, men han svek då det riktigt kom till stycket.
Ändtli-gen fick jag honom att bestämdt lofva uppträda å en fest på
Ladugårdslandsteatern den 27 februari 1886, hvarvid han skulle
tala öfver ämnet: »Socialismen och bildningsfrågan».
Han ville äfven här i sista ögonblicket knipa undan, men
det hjälpte inte, han stod på programmet och måste fram på
tri-bunen, oaktadt han led förskräckligt af rampfeber. Men det
dröjde, som bekant, inte länge förrän han äfven som talare blef,
som man säger, varm i kläderna och allt hvad rampfeber hette
var borta.
Att vi hade åtskilliga ekonomiska bekymmer den första
tiden behöfver jag väl icke omtala. Det knep ofta, men så stora
svårigheter som jag hade i Malmö voro vi dock aldrig utsatta för.
Jag kan berätta en sorglustig historia från den tiden. En
vecka voro vi i särskildt stor knipa för pängar.
Social-Demokra-tens kontor var då Oxtorget 2, inne på gården. Vi voro visst
skyldiga för ett par nummer och boktryckaren ville icke lämna
oss vidare kredit — ett bevis på, att saken ansågs sjuk. Då kom
en partivän in på redaktionen, hvilken för öfrigt äfven var
expedition samt bostad för Axel Danielsson. När han fick klart för
sig den kritiska belägenhet, hvari vi befunno oss, gick ett ljus
upp för honom. Han hade en släkting, farbror tror jag, långt
ute på söder, som han icke besökt på länge och försäkrade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
