Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet icke hvilken lycklig omständighet vi hade att tacka
för att kassören en gång hade ett par hundra kronor i kassan.
Vermelin kom in, och fick syn på »långschalarne», blef slagen af
häpnad och utbröt: »Nej, se sedlar, låt mig få hålla dem i min
hand». Hans önskan uppfylldes naturligtvis till hans stora glädje.
Jag skulle önska ni kunde sett konom vid det tillfället. Hans
uppsyn var gudomlig.
Jag har velat berätta dessa små interiörer, för att läsarne
skola få en inblick i hur vi hade det i början. Under den
första tiden tidningen gick ut var ersättningen för arbetet så ringa,
att jag inte vet hur det skulle gått, i fall jag icke fått öfverskott
på de möten jag själf arrangerade på Ladugårdslands teatern.
Dessa möten blefvo till sist lika eftersökta och populära som
mötena i Malmö och Göteborg.
Det gick ofta hett till vid dessa möten, men jag är säker på
att de hade sin stora betydelse. Folket kom i rörelse, den sociala
frågan diskuterades och det är min oomkullrunkeliga mening att
det är icke minst nödvändigt att äfven genom den muntliga
propagandan — genom föredrag och diskussionsmöten — hålla
massorna i rörelse.
Ja, det var härliga dagar, äfven om det ibland knep i
ekonomiskt afseende. Och när vi ibland efter dagens id och strid
sökte litet ersättning genom att vid en toddy eller ett glas punsch
tillbringa ett par timmar, så bör ingen hvarken förvånas eller
afundas. Axel Danielsson, Erik Nordman, Atterdag Vermelin och
jag voro en fyrväppling, som man ofta kunde träffa tillsammans.
Det kunde så väl behöfvas en smula lifsglädje, ty vi sleto ondt
i mer än ett hänseende. Men aldrig insmög sig hos någon af
oss tanken att ge tappt; den mest sangviniska tro på att vårt
arbete skulle lönas med slutlig seger besjälade oss alla och det
har ju också hitintills visat sig att vi icke misstogo oss.
God enighet och sammanhållning var rådande inom den unga
och lif skraftiga rörelsen, men det dröjde inte länge förrän
tvedräktens frö började att ntsås.
* *
H«
Det gick bra så länge alla arbetade gratis eller i det
närmaste gratis och det gjorde alla i början, men eftersom rörelsen
växte måste naturligtvis de personer, hvars hela tid upptogs af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
