Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryta innan dess, men underligt nog, det höll ihop tills
invigningen var undanstökad — men inte en dag längre.
Fanan invigdes den 23 maj med en storslagen fest, som hölls
ute på Liljeholmens värdshus.
Samlingen skedde i Stadsgårdeii. Företrädd af en musikkår
tågade en väldig folkskara ut genom Hornsgatan, hvars trottoirer
voro tätt kantade med nyfikna. I alla gathörn trängde folket sig
fram och ute vid Liljeholmens värdshus var trängseln så stor,
att den bland andra ordningens upprätthållare ditkommenderade
kronofogden efteråt kom och tackade mig för det jag, uppklifven
i ett träd, uppmanat folkmassorna att taga saken lugnt och icke
tränga på för häftigt, emedan olyckor annars lätt kunde inträffa.
Det var inte många bland dem, hvilka deltogo i denna första
faninvigningsfest, som anade hur ställningen inom det unga
partiet i verkligheten var. Vi stodo solidariska utåt, men
bitterhet och hat rådde i månget sinne. I Socialdemokraten hade icke
sagts ett ord om schismen, ty vi ville icke fördärfva festen och
dessutom ville vi se, om man verkligen från det andra hållet
ville taga på sig ansvaret att söka spränga den unga rörelsen.
På lördagskvällen den 22 maj — således dagen före
fanin-vigningen — hade socialdemokratiska föreningen extra
sammanträde med anledning af ett af Sterky till styrelsen inlämnadt, men
af denna afslaget förslag. Detta gick ut på, att Sterky erbjöd
sig att lämna 500 kronor till tidningen mot vilkor att den i april
valda redaktionen ocli expeditionen aflägsnades och J. M.
Engström valdes till redaktör och expeditör. Sterky erbjöd sig att
gratis vara redaktionssekreterare och lofvade d:r Åkerberg och
Hinke Bergegren att äfvenledes gratis ställa sina pännor till
tidningens förfogande. Det framhölls dessutom, att Hj. Branting,
som sedan »Tidens» upphörande icke låtit höra af sig offentligt,
också vore villig att skrifva i tidningen.
Men intet hjälpte. De ledo ett eklatant nederlag och
styrelsens förslag, som gick nt på, att den för tre veckor tillbaka valda
redaktionen och expeditionen skulle fortfarande stå kvar och att
pängar till tidningen skulle anskaffas genom utsträckt agitation
och bidrag och lån af föreningens medlemmar, blef antaget.
Under debatten framhölls, att 500 kronor icke vore någon summa
att tala om och att såväl tidningen som rörelsen skulle, ifall Sterkys
anbud antogs, komma att blifva beroende af en enskild person.
Huru frestande än Sterkys anbud kunde förefalla under då rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
