Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som endast gjort till sin uppgift att uppvigla folket och utså hat,
samtidigt som de lefde högt på arbetarnes bekostnad, etc.
Då tidningen då ännu var utan konkurrens, såg det illa ut
för mig med att få mötet bekantgjort. När jag gick och som
bäst spekulerade öfver, huru jag skulle kunna få mötet
publice-radt, kom jag upp på stadens stortorg. Där lågo några gamla
gummor och barn och ränsade bort ogräset från torget. Jag gick
bort till dem, gjorde mig underrättad om, hvad de erhöllo pr
dag för dylikt arbete och blef upplyst om att de fingo 75 ä 85
öre. Arbetet började kl. 6 på morgonen och fortsatte till 8 på
kvällen. »Nå gossarne, hvad få de?»* frågade jag. »Ah, de få
10 ä 15 öre, men äro de riktigt flitiga, så kunna de få 25 öre»,
svarade mig en af gummorna. Jag fick en idé. »Hör», sade
jag, »skulle jag inte kunna få dem att arbeta för mig ett par tre
timmar. Jag skall betala minst 50 öre.» »Jo, det kunde gå för
sig, svarade hon. Jag instruerade dem nu, att de bara skulle
gå omkring i stan, på gatorna, vid grufvan, kort sagdt öfver allt,
och förkunna att »socialisten Palm» höll möte på aftonen kl. 8
å kroggården på Holmen. Jag hade ett fasligt besvär att få
dem att lära läxan utantill. När det var gjordt, gåfvo de sig i
väg. De arbetade bra, ty på kvällen hade jag minst 800
personer samlade; hela den vidsträckta gården var fullproppad med
folk. Gummorna inbjöd jag särskildt att komma på mötet.
Att jag på aftonen höll ett tal, som slog an, det hördes på
applåderna. Särskildt gisslade jag vederbörande, som voro
oförskämda nog att bjuda svältlöner åt gamla gummor och barn för
att i solhettan ligga och rensa torget, samt gaf äfven tidningen
på pelsen, för det den nekat intaga annonsen. Jag inbjöd till
slut till nytt inöte påföljande afton.
Då jag dagen efter gick öfver torget, såg jag hvarken till
gummorna eller pojkarne, men på e. m. träffade jag en af
gummorna. Hon kom glädjestrålande emot mig, uttalade sitt tack
till mig för att jag talat så varmt för de fattiga samt slutade
med att försäkra mig, »att i afton får han mycket mera folk, ty
vi ha i dag gått omkring och sagt till att dit bör alla gå, för
där få herrarne höra sanningen».
Det var således orsaken hvarför gummorna sträjkade — de
agiterade för mitt möte.
»Falu läns tidning» hade ett .förskräckligt mötesreferat,
samtidigt som den visste berätta för sina läsare, att jag hos en pant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
