- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
231

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

undrade mycket öfver hvad straff han möjligen kunde få för sitt
brott. En spjufver fick då tag i honom och sökte trösta honom
med att han möjligen kunde slippa undan med 5 å 6 års
straffarbete. Detta grep den stackaren så djupt att han — som
antagligen för att trösta sig i bedröfvelsen tagit sig några bägare

— såg framtiden så mörk framför sig att han gick ut och grät
bitterliga. Nåja, så galet blef det naturligtvis inte. Han fick,
om jag ej missminner mig, en månads fängelse, hvilket straff
sedermera nedsattes till böter.

* *

*



På återresan från Hudiksvall till Stockholm med
ångfartyget »Norrland» voro vi utsatta för en rasande storm och det såg
flera gånger ut som om båten skulle gå under med man och allt
i de rasande vågorna. Allt som var löst måste fastsurras och
elden i köket släckas. Befälet sade visserligen ingenting, men
efteråt hörde jag kaptenen och styrmannen uttala sin förvåning
öfver att båten vid ett par tillfällen åter rest sig och icke
kantrat.

Det ofvan omtalade nnga student vittnet Backström —
hvilken nu, efter hvad jag försport, är välbeställd länsman i Ramsjö

— var äfven med på ångaren. Vid ett tillfälle, då det var som
allra svårast och jag satt och studerade fysionomierna på såväl
mina uppskrämda medpassagerare som besättningskarlarne, hvilka
sågo mycket fundersamma ut, kom han bort till mig för att
inleda ett samtal. Vi voro fullständigt obekanta för hvarandra och
jag vet mig aldrig ha sett honom förrän han uppträdde som
vittne mot mig.

— Det är ett förskräckligt väder, tror herr Palm att det går
lyckligt?

Jag tittade på honom, han var mycket blek och uppskakad.
Jag hann inte svara, ty i detsamma kom en förfärlig brottsjö,
som kom båten att kränga våldsamt; det knakade och brakade i
alla fogar, maskinen arbetade tungt och gaf ordentliga klagoljud
ifrån sig. Ångaren formligen skälfde och det såg ut som om
den tog sig en funderare öfver huruvida den längre skulle
fortsätta motståndet eller förklara sig besegrad och gå till botten med
hela surfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free