- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
235

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

in än, anade antagligen vederbörande att vi ämnade först syna
frågan ordentligt och därefter hålla en liten räfst med
arbetareföreningens ledande män. Det upplystes därför att diskussionen
nu skulle vara slut.

Som mötet icke fattat något beslut i den riktningen,
protesterades det naturligtvis mot att införa en dylik ordning vid ett
offentligt möte. Pet hjälpte emellertid icke, styrelseherrarne
förklarade mötet afslutadt, Hultgren samlade ihop sina papper och
gick ned från talarestolen.

Jag sprang nu upp på den lediga talarestolen och
uppma-nadn de närvarande att ej låta sig nöja med en sådan komedi
samt föreslog Nordman till ordförande. Detta förslag antogs med
stor majoritet under oväsen och skrän från motståndarehåll.
Nordman klef upp på talarestolen, men blef neddragen därifrån och
nu uppstod ett förfärligt oväsen. Någon diskussion var det
naturligtvis inte lönt att tänka på under sådana förhållanden;
åtskilliga af föreningens styrelse ropade att mötet skulle vara slut,
då lokalen var deras och endast de egde rätt att befalla där.
Starka protester mötte naturligtvis denna oparlamentariska
uppfattning och under tiden hade Axel Danielsson och jag i en
sju-dundrande fart hopskrifvit en resolution. Jag sprang upp på
talarestolen och föredrog densamma. Under det mest djäfvulska
larm och spektakel blef den antagen, men under tiden hade ett
städadt slagsmål börjat nere i salen och jag hade knappast
slutat uppläsningen förrän en vaktmästare och några andra rusade
upp för att kasta ned mig. Jag grep fast med bägge händerna
i talarestolen och lyckades hålla mig fast ända tills förstärkning
hann anlända. Den kom snart nog och man slogs och
brottades nu rundt omkring mig, min pincenez krossades — den
förvaras nu i Arbetarrörelsens arkiv som ett kuriosum — och jag
hade inte väl kommit ned i salen förrän jag erhöll ett käpprapp
öfver ena armen, utdeladt med sådan kraft, att käppen sprang
i bitar.

Någon af arbetareföreningens styrelsemedlemmar hade
telefonerat efter polis och i trappan, då jag och Nordman m. fl.
af-lägsnade oss, mötte vi flera konstaplar, som i språngmarsch,
tagande flera trappsteg i sänder, kommo ditrusande. Axel
Danielsson, som ännu inte hunnit ut ur salen, blef ett slags syndaoffer,
ty han var den enda bland de mera bekanta socialdemokraterna
som på en styrelseledamots befallning utföstes af polisen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free