- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
262

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag afiägsnade mig, medan borgmästaren med mycket
allvarsam min började promenera fram och tillbaka på golf vet,
uppmärksamt studerande Sveriges rikes lag. På mötet uppträdde
han mycket myndigt och upplöste detsamma sedän jag talat en
stund. Jag hade naturligtvis inte tid att stanna kvar och vänta
på någon stämning, utan reste min väg och har sedan dess icke
hört till den unge mannen.

I Orsa hade jag ett värre spektakel med
kommunalordföranden och en länsman Lundgren, som ville förbjuda mig att tala,
emedan mötet hölls på »kommunens plats». En hel del andra
Orsabor uppträde nu och menade att de hade lika stor rätt till
platsen som kommunalordföranden. Skarpa ord växlades mellan
båda parterna och efter en stunds resonnemang kom mötet att
hållas på enskild mans egor i närheten af den först beramade
mötesplatsen. Såväl länsmannen som kommunalordföranden hade
under mötet tagit plats på en höhäss och midt nnder det jag höll
på att tala brast denna och de båda dryga herrarna ramlade
ned på marken till ogement nöje för de närvarande.

Under denna min första resa i det historiska Dalarne passade
jag äfven på att göra några små afstickare i turistsyfte. I Leksand
besökte jag sålunda Kärringberget och Tibbleberget. Det förra
har fått sitt namn däraf att man där fordom brände hexor.
Kolnade bränder lågo ännu kvar, men de förskrefvo sig icke
från hexbålen, utan från Sankthanseldarne. I Mora besökte jag
naturligtvis Vasamonumentet samt kullen, hvarifrån Gustaf Vasa
påstås ha talat till dalkarlarne, då han manade dem till strids
mot det lagliga våldet.

Det mest intressanta var dock den två dagars färd jag
företog i Orsa socken, hvarest jag bl. a. besökte Bäcka, Sveriges
dåvarande enda porfyrfabrik samt det för sin härliga utsikt — den
mest storslagna i Dalarne — bekanta Fryksåsberget, å hvars topp
är en hel koloni af fäbodar, hvarest turisterna erhålla filbunkar,
de härligaste i Sverige.

Af alla de agitationsresor jag företagit landet rundt är denna
en af de intressantaste, som jag sent eller aldrig glömmer. De
stå ännu i dag friska för mitt minne dessa sköna dagar, som jag
tillbragte bland detta kärnfriska, enkla naturfolk.

I Smedjebacken hade jag ett mycket väl besökt möte. Det
enda anmärkningsvärda härvidlag var att det kristliga organet
»Vårt Land» sökte göra stort nummer af att jag vid tillfället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free