Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag erhöll meddelande att domen var fallen samt erhöll
tillstånd af underståthållare Bråkenhjelm — nu landshöfding i Uppsala
— att själf bestämma dagen då jag ville infinna mig. Den gången
gick det utan både fångkärra och beväpnad fånggevaldiger. En
af öfverståthållareämbetets lägre tjänsteandar följde med mig på
en ångslup till Långholmen, hvarest jag ånyo installerades och
snart kände mig som barn i hnset samt omhuldades på bästa sätt.
Ty jag kan inte neka till att alla voro mycket hyggliga
mot mig, alla utan undantag. Tiden fördref jag liksom förra
gången, dock märkte jag att den nu föreföll mig längre och den
långa tystnaden verkade enerverande och nervretande på mig.
Yid minsta buller blef jag nervös och jag mins särskildt att jag
en natt hade fått den idén att eld utbrutit inom fängelset. Jag
rusade upp och i min upphetsade stämning tyckte jag mig höra
hur elden sprakade samt känna brandröken.
Jag gjorde allarm och då vaktaren kom och icke kunde
öppna dörren — hvarje afton lämnas alla nycklar till direktören,
så att fångkon staplar ne icke kunna öppna som på dagarne —
hade han ett stort besvär att lugna min uppjagade inbillning.
Det var cellsystemet som verkade på min hjärna. Dess
verkningar visa sig först i hallucinationer och sluta med — vansinne.
Under denna vistelse på Långholmen var jag ganska
produktiv. Utom en hel del artiklar i »Socialdemokraten» skref jag
tre »Långholmsdrömmar», hvilka väckte ganska stor
uppmärksamhet.
Den 30 juli slapp jag åter ut. Egentligen skulle jag släppts
ut den 29 juli, ty denna datum stod såväl på fångtörpassningen
som på den tafla som upphänges vid hvarje celldörr. Orsaken
hvarför jag icke^ lösgafs då var den, att man i
öfverståthållare-embetet icke sett efter att den 29 juli var en söndag och
vederbörande voro tydligen rädda för att en stor folkmassa skulle
hälsa mig välkommen. Därför blef jag, mot all lag och rätt,
kvarhållen en dag längre än jag skulle.
Jag klagade naturligtvis, bl. a. hos själfpa
justitieombudsmannen, men utan det ringaste resultat.
Men om man bespetsat sig på att man, genom attkvarhålla
mig en dag längre än rätt var, knnde förebygga demonstrationer,
misstog man sig grundligt. Ty på måndagsmorgonen hade flera
hundra personer samlat sig utanför fängelset. Dessutom hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
