Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senaste tiden i än högre grad visat sig, att denna stad var
mäktig att uppbära tyngden af ett arbetarorgan, långt innan saken egde
något väsentligt stöd i landsorten. Men så lätt, så utan
svärdsslag, så att säga, skulle det icke gå att plantera
socialdemokratiens fana i ett land, där prässen af alla färger mötte agitatorn
med ett öfverlägset afvisande: »Sverige bar ingen jordmån för
socialismen!» »Folkviljan» stöp efter en längre tids seg, nästan
beundransvärd kamp mot ett oundvikligt öde, och den politiska
organisation, som tidningen framkallat, splittrades och bortdog
så småningom. Hvarken Palm eller arbetarne voro den gången
mogna att kunna skapa en klassmedveten arbetarpräss, som
dessutom kräfver vissa yttre förutsättningar, hvilka först måste
existera. Den grund Palm lade här nere, blef dock genom
»Folkviljans» död endast upprifven på ytan. Den visade sig ännu
flere år därefter stark nog att bygga en ny och mäktigare
arbetarrörelse på.
Jag lärde personligen känna Palm strax efter det han med
familj lämnat Malmö för att bosätta sig i Stockholm och börja
den offentliga agitationen där. Den socialdemokratiska klubben
var då redan bildad och hade flyttat till Svartmangatan. »Tiden»
hade öfvertagits af Hj. Branting och banat väg med duktiga tag
för socialismen i fackföreningarne. Ringrörelsen var afsomnad,
den liberala arbetarrörelsens kaxar började mista sitt förtroende
bland arbetarne genom sin egen hållningslöshet. Anton Nyströms
positivism hade flutit upp till mellanklassen igen, sedan
mästaren förgäfves sökt göra den tillräckligt specifikt tung för att flyta
ned till massan af arbetare, och i goodtemplarlogerna jäste det
bland de yngre arbetarne af otillfredsstäldhet med det både
magra och torra nykterhetsprogrammet. Palm kom därför i en
behaglig tid, och som skicklig taktiker uppfattade han genast
situationen rätt. Här nyttade icke ett försiktigt framträdande,
menade han. Några stora slag tätt på b varandra skulle göra rent
hus och skapa ett helt parti, och med denna öfvertygelse
öppnade han kampanjen. Det blef ett förfärligt blodbad bland
Stockholms storheter. Palm stod på Ladugårdslandsteaterns scen,
stödd på sitt korta ben, och framför sig hade han hvarje möte
bortåt tusen personer, nästan uteslutande arbetare. Något
egentligt rationelt massakrerande var det icke. Han ledde fram
gos-sarne till afrättning allt eftersom de uppträdde: —
goodtemplar-cheferna, Sven Linge, Angköks-Lars, Anton Nyström, C. O. Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
