Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten» längre. Nej, det var jag inte, men jag var medarbetare.
Hr Warburg ville se bevis härpå. Jag lämnade honom mitt
referentkort och då han såg att det icke var möjligt att bli mig
kvitt, antecknade han mig och lämnade inträdeskort m. m. Men
han såg därunder mycket bedröfvad ut, denna Abrahams
af-komling.
Det var ett ganska intressant möte, publicistmötet. Jag menar
visst inte förhandlingarne, ty de voro i det närmaste värdelösa.
Men mötet var dock för mig mycket intressant och lärorikt. Jag
erhöll därunder fullständig visshet om den
ömsesidighetsförgud-ning, som bedrefs mellan vissa i egna ögon stora och
betydelsefulla personer. Det var särskildt nöjsamt att se huru öfverglada
och himlaförnöjda åtskilliga »Grönköpings»-redaktörer blefvo för
hvarje gång de fingo tillfälle att frottera sig mot, d. v. s. bekanta
sig och tala med någon mera berömd redaktör eller annan
bekant personlighet med socialt anseende.
Jag befann mig naturligtvis som en »sparf i tranedans», men
jag njöt tillfullo af att i tysthet göra mina iakttagelser. Jag
hade naturligtvis också både nöjet och äran att blifva
presenterad för åtskilliga för mig personligen obekanta storheter. Bland
dessa kan jag icke underlåta att nämna Daniel Fallström,
damernas diktare. Jag blef presenterad för honom vid den zwyck, som
Göteborgsposten gaf för tidningsmännen och å hvilken efter supén
vin, konjak, punsch, whisky och andra den gode gudens rinnande
gåfvor flöto i strömmar.
Jag, som icke haft tid att taga reda på de män, som bestigit
pegasen här i landet, befann mig i den obehagliga situationen
att jag nödgades förklara, att jag inte visste hvad David Fallström
var för en storhet.
— Har ni inte hört talas 0111 vår store diktare herr Fallström,
utlät sig landsortskollegan, som presenterat mig och kastade en
blick af outsägligt förakt på mig, som så demonstrativt
utbasunerat min okunnighet. — Det är just han, med hvilken ni nu
har äran att dricka, fortsatte »klipparen» från Grönköping.
Jag, mitt fä, blef helt förbluffad, glömde den höga ära som
vederfors mig och sade till de kringståendes högljudda munterhet,
allt under det jag sneglade på Daniels stora mustascher:
— Jaså, min lif, herrn är en stor diktare. Jag trodde herrn
var gardist eller något annat slags högre officer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
