Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Blott blicken sänder ut i töckendagen
sin långa väntan, som vardt städs bedragen.
Blott egna steg i stillheten de höra, —
skogsensamhet blott lånar dem sitt öra.
Bak öppen plats står ungskog tätt och simmar
i lättaste och gredelina dimma.
Vedhuggarhydda håller måltidstimma
med rök som blå den gråa luften strimmar.
Bland höns och änder gal en tupp; och hunden,
en stor och smutsgul, vid en trädstam bunden,
ger grofmält skall; och småbarn störta ut,
nyliket stannande vid stugans knut;
och bakom dem i dörren syns en kvinna,
som efter männen ser, tills de försvinna,
och ropar sedan barnen in till maten,
till middagsbönen och de enkla faten.
I middagsron en fågels drillar klinga.
1 fjärran blidt en kyrkas klockor ringa.
Ur mullen blånar doftande i långa
och breda flöden signad, fruktbar ånga;
och sakta kårar, lekande och ömma,
emot dess längtansfulla sköte strömma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
