Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
På kullon vittrar hvitt och slottlikt hus.
hvars höga resning störtat halft i grus;
och i den svartnadt bruna tegelsvålen
mot vind och väder gapa öppna hålen.
Förgängelse bak svarta rutor hor.
som vår ej väcker mer till lif och flor.
Men rundt kring detta ställe af förslening
i fibernät af tät och dold förgrening
där rinner vårsaft, växsaft fram i flöden;
och solkraft tar sitt nappatag med döden.
I inullens mörker gult af grodd det lyser;
inunder höstbladsskorpan unga skott
otåligt myllra fram; och allt har brådt
att tina upp, som än i löndom fryser.
Ett tecken går af aflelse och gröda,
att ljuft befruktas och att smärtsamt löda.
Allt som har lif i samma yra faller,
att fladdra ut ur jagets trånga galler;
och uti gråa, fuktigt varma dagar
ur dunkla drifter växa klara lagar;
och väsendet i skapandets mystär
är ej allena att hvart lifsfrö bär
förmedlande inom sig evigheten
i mängd och tal; men knytas kan hvar stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
