Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamres lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJÄTTE KAPITLET.
MAMRES LUND.
Vi ta nu av från den stora landsvägen in på en farled
av sådan art, att en svensk bygata måste anses som en
kungsväg i jämförelse med densamma. Den är backig
och stenig i förfärande grad såsom alla de äldre vägarne
i Palestina, där människor ej färdas med åkdon utan rida
och där alla varor klövjas på kameler och åsnor. Vägen
har aldrig förr befarits med åkdon, berättar guiden. Men
för Anton existera inga omöjligheter. Han för bilen ända
fram till ingången vid det ryska kloster, som ockuperat
det område, vilket inrymmer Abrahams ek. Bilen — en
vanlig, enkel Fordbil med ej alltför mjuka fjädrar — ter
sig som en båt i sjögång, och vi passagerare slungas hit
och dit som blåntottar. Men fram komma vi.
Abrahams ek är omsluten av ett staket, inom vilket även
några andra träd växa. Eken bär alla spår av åldring.
Hon hålles ihop av järnkrampor och är stöttad — »är
försedd med bandager och går på kryckor», vitsar någon
i sällskapet.
Det märkvärdigaste med eken är, att hon — inte är
någon riktig ek. Det förstå vi alla, som stå framför henne.
Den här har smala blad, närmast liknande pilens. Hon
går på höjden som vår ek, men breder ut sig mera.
Stammen är omkring 6 mtr i omkrets; kronan
beskuggar 30 meters yta. Vad slags träd det är, äro vi dock ej
botanici nog att kunna konstatera; troligen en terebint.
Professorn upplyser, att det i Palestina finns flere
slags ekar, såsom valoniaeken, ätbara eken och steneken,
vilka i bibelöversättningen icke särskiljas utan nämnas
med det gemensamma namnet ek. I något fall har »lind»
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
