Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar i politik och samhällsfrågor - Fattigbarackerna i Gefle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha förlorat tron och hoppet på mänskligheten. Vid
mitt inträde i denna eländiga pesthåla, en skamfläck
för vårt 19-århundrades af präst- och
kapitalisittidningar beprisade civilisation, möttes jag af en cirka 35 à
40-årig kvinna, trasigt klädd, med infallna kinder,
och hvars glanslösa ögon buro vittne om att det var
länge sedan glädjens solsken lyst ur desamma. På
armen bar hon ett halft års gammalt barn, en
flicka, lika eländig att skåda som modern, jag
styrde min gång åt öfra våningen. Den första dörr
jag kom till knackade jag på, intet svar, jag steg
in ändå och befann mig i ett ganska stort rum.
Då ingen syntes till, gick jag fram och tog
detsamma i närmare skärskådande, 3 simpla sängar, ett
par soffor samt en 6 à 7 trästolar, två gamla byråar,
ett par koffertar eller kistor samt på de trasiga
väggarna några små kopparstick, se där hela
möblemanget. Då jag stått en stund och betraktat det,
inkom en kvinna cirka 40 år gammal, åtföljd af en
7 à 8-årig flicka. »Du får vänta till middag,
kanhända vi då få penningar, så skall jag köpa mjölk
åt dig», sade modern. Jag hälsade och bad om
ursäkt för mitt inträde. »Här är icke mycket att
komma efter», svarades mig. Hon hade rätt. »Hur
många bo ni i detta rum?» frågade jag, och fick
till svar, att 3 familjer bodde där, bestående af 11
personer; sängarna voro uppställda så att de
utvisade skiljemärke för hvarje familjs område. Min
lilla flicka är sjuk, berättade modern, något som
hon för öfrigt bar omisskännelig prägel af. »Jag
har så svårt med henne, ty hon kan icke äta hvad
jag har att gifva henne», upplyste hon mig. Då
flickan åter bad modern att få gå in till grannen och
söka få låna 8 öre till litet mjölk, gaf jag henne några
ören, bittert inom mig beklagande att jag själf var
fattig. Därefter gick jag att göra ett besök i ett
annat rum i denna nödens och eländets boning. Här
träffade jag äfven på 3 familjer, men det såg något
mera hemtrefligt ut, om detta ord kan tillämpas
under förhållanden, där flera familjer bebo ett rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
