Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar i politik och samhällsfrågor - Samhällets stödjepelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka allt ädelt och upphöjdt, är det moderna
rof-systemet, den s. k. fria konkurrensen, hvarigenom
privatkapitalet dag för dag hopas på färre och färre
händer. Isynnerhet är betecknande i nutiden den
vördnad, underdånighet och respekt, som visas för en
hvar, som, blott är rik. Man undersöker icke på
hvad sätt denna rikedom tillkommit, hufvudsaken
är att den finnes, och en sådan guldets son höjes till
skyarne, hans »affärs»-skicklighet och
»spekulations»-förmåga omtalas rosande, om han så varit den
största arbetareutsugare eller på annat ohederligt sätt
erhållit sin förmögenhet. Har han bara varit så
försiktig att han icke kommit i delo med »rättvisan»,
så fästes därvid intet afseende. Att detta just är
hufvudorsaken till dessa väl planlagda bedrägerier,
förfalskningar och skurkstreck af allehanda
upptänklig art som utföras, tro vi ingen kan förneka. Att
lefva och lefva högt utan eget arbete det är lösen i
det nutida samhället, och så länge så är, kan ingen
hjälp komma.
Skall samhället blifva lyckligt, skall
immoraliteten, vinningslystnaden, girigheten, afunden och
begäret att förtrycka icke helt förkväfva den sista
åtarstoden af mänskliga känslor, så är det nödvändigt
att de nu skilda intressena, de enskilda och de
allmänna, åter förenas, och då detta är omöjligt så
länge som det privat-kapitalistiska systemet härskar,
måste detta afskaffas. Staten, d. v. s. folket själf,
måste förnuftsenligt ordna och dela arbetet, hvari
alla efter förmåga och anlag måste deltaga.
Samhället måste med andra ord socialiseras, hvarigenom
den vigtigaste orsaken äfven till allt moraliskt
elände kommer att försvinna, nämligen klasskilnaden,
denna de modärna samhällenas största förbannelse.
Plato säger så träffande: »En stat, som består af
klasser, är icke en utan två, de fattige utgöra den ena och
de rike den andra, bägge bo tillsammans, ehuru de
ömsesidigt lura på hvarandra».
Människornas intressen kunna nu aldrig bli
desamma så länge klasskilnad finnes. Dessa fåtaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
