Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar i politik och samhällsfrågor - Det döende samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilda tider samlats. Och alltid har det stånd, som
förstått lofva att mäst iakttaga de efterblifna ståndens
tarf, d. v. s. borgarnes och böndernas, och efter den
tidens sed skipa rättvisa och billighet, slutligen
afgått med segern. Eller rättare, det är alltid de
rättslösa som gifvit segern och makten åt de stånd,
hvaraf de väntat mäst rättfärdighet mot sig.
De sålunda om makten stridande, adel, präster
och konungar, ha alltid gifvit de vackraste löften
och försäkringar, för att sedan vid första bästa
tillfälle bryta dem. Underligt nog ha i regel
konungarne varit de, som mäst uppfyllt sina till folket gifna
löften; medan däremot adel och präster visat sig
samvetslösast och skurkaktigast. För hvarje sålunda
skedd maktförändring har ändå vanligen folket fått
någon af de förut beröfvade naturliga rättigheterna
sig beskärd. Vårt lands historia är, sedd i detta ljus,
en enda kedja af förräderi, trolöshet och nedrighet
af den mäst upprörande art, begångna af präster, adel
och konungar, i isynnerhet de tvänne först nämda.
Huru hafva de icke låtit mörda alla folkets
förtroendemän de fått tag på, trots dyrbara eder och lofven.
Huru måste icke befriaren Engelbrekt
Engelbrektson låta sitt lif för lönmördaren-adelsmannen,
som i belöning blef riddare och riksråd.
Och ruttenheten och skurkaktigheterna bland
dessa högt uppsatta stånd, hvaraf mången egentligen
härstammar från kusken eller betjänten, som skött
om »hennes nåd» medan »hans nåd» skändat sina
underhafvandes hustrur eller döttrar samt för öfrigt
tillbragt sin tid i vällefnad och med att »regera» sitt
folk, är lika stor nu som förr. Det hålles endast
numera så hemligt som möjligt, ty vår tids
moralbegrepp är att synas vara.
Ja, när man läser historien och jämför den med
vår tid, så skulle man förtvifla öfver allt det förtryck,
elände och intriger, som man finner, om icke den
ljusglimt fans att, när eländet nått sin höjdpunkt,
alltid någon hämnare uppstått, som tagit en ryslig,
men rättvis hämd öfver förtryckarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
