Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kåserier och satirer - Från den upp- och nedvända verlden och Schavotteringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hån, ja en oförskämdhet, när man så ändå
salvelsefullt står och språkar en hop smörja om att arbetarne
skola »spara» o. s. v.
Unga, arbetskraftiga män och kvinnor! Han I
rätt tänkt efter hurudan eder ställning kommer att
blifva, när en 20 à 30 års slit och släpande har böjt
eder rygg, förslöat edert sinne och förlamat eder
viljekraft, han I tänkt efter hur det då kommer att
gå eder? Sparat något skolen I i 90 fall af 100 icke
hafva kunnat, utan att I skola hafva afstått från den
ringa bekvämlighet och njutning, I for eder usla
lön någon gång skulle kunnat förskaffa eder. Jo, I
skolen, när I blifven gamla, komma till att lida bitter
nöd. Är eder hederskänsla stark, så skolen I icke
gärna hänvända eder till den fattiges sista tillflykt —
fattigvården, förrän det djupaste elände tvingar eder
därtill, utan hellre låta kölden skaka edra gamla
utslitna lemmar och låta hungerns kval rasa i edra
inelfvor. Och när så nöden tvungit eder dertill — ja,
så ären I utan rätt; man höjer föraktligt på
skuldrorna, när man går förbi eder; I fån, när
vederbörande för godt finna, möta till inkvisitoriska förhör;
en gång om året eller två fån I möta en gros, för att
mönstras af herrarne, kört sagdt, I ären rättslösa.
Borgerliga rättigheter hafven I aldrig haft, men
hafven I först fått offentlig hjälp, ja, så ären I också
beröfvade de menskliga! Vederbörande taga icke så
mycken hänsyn till eder som till en hund. De önska
endast en ting, och det är att det så snart som
möjligt blefve slut med eder, så att I sluppen att ligga
samhället till last, detta samhälle som I, då helsa,
ungdom och krafter bistodo eder, genom edert arbete
hafven riktat, och hvars enkla pligt det vore att
draga en human omsorg om eder på eder ålderdom.
Och när så I hafven slutit edra ögon, ja, hur går det
eder då? — Hören och dömen! Jag läste i en tidning
här om dagen att på Grubbens gärde, en fattiganstalt
i Stockholm, läggas fattighjonen nakna i likkistan,
och att det linne som de dött i sedan säljes.
Reflexionerna göra sig själfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
