Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inlägg av Sven Anér i Obs/Kulturkvarten, riksradion, P 1,
onsdagen den 21 april 1993.
O
IIUR TVINGAS EN HEL SKOCK AV SAMI1ÄLLE1S BEfRODDE
ATI GLÖMMA SIN HEDER OCH SUT VELT?
Ifur ska den person agera som vill lösa
den gåta som är ett statsministermord?
Leta fakta, leta fakta, leta fakta...
eller göra tvärtom: försöka hitta den
stora vagheten, den stora luddigheten
-ocli någonstans bortom det vaga och det
luddiga: de knivskarpa direktiven, de
allomfattande direktiven. Så här är det,
så här gör vi, fråga inte, håll käft!
Jag liar letat fakta, fortsätter att
leta fakta. In absurdum, har några
recensenter av min bok AFFÄREN CHAMONIX
menat. I en affär med möjligen onda
inslag kommer du Lill en viss punkt,
Sven Anér, och inte längre. Ett
"faktum" kan alltid förklaras bort, om den
onda viljan finns. Nya dokument kan
läggas i lapptäcke över de gamla lögnerna,
ord står mot ord, och kan du inte ge dig
nu? Och sanning? Vad är sanning?
Det skär i min själ att höra dessa
argument. Vad är, vad vore, all
journalistik, värd namnet, om den inte byggde
på fakta? Möjligen mänskligt skröpliga
fakta, men ändå?
Men jag måste medge, jag tvingas
medge, att ibland vittrar mina fakta i mina
händer. Inte så att jag inte tror på
dem. Och inte så att mina m o t
-s tåndare inte tror på dem (det
gör de ju sannerligen). Men de blir
inte fakta förrän de spikats av en
juristkommission eller en
Edenman-kommis-sion eller en Gun ilellsvik. Ibland
undrar jag om fakta är det mest
subjektiva som finns.
I USA står Warren-rapporteringen
som Guds och en räcka presidenters ord
i Kennedy-fallet, men alla kloka vet
att Warren ocli hans handgångna män ljög
och fördolde i en gnistrande cover up.
Detta betyder att det i dagens USA (och
dagens värld) finns två sanningar
sida vid sida, välj vilken du vill tro,
krist eller antikrist.
Samma sak med vår svenske Olof Palme.
Etablissemanget, de välartade, hankar
sig fram med sina usla små
låtsassan-ningar och sina dubiösa dokument, och
koniner att så göra tills någon från
underjorden hämtar dem. Medan de andra,
som kanske är lika många, som kanske är
fler, ingen vet, skådar de krökta
ryggarnas spaljéer, genomskådar lögnen.
Med rynkad näsa eller höttande näve,
allt efter läggning.
Ska de då för all framtid stå mitt
emot varandra, utan konfrontation?
Den nakne kejsaren och hans hovmän,
ställda mot de genomskådande, mot dem
som har barnets oskuld ännu kvar?
Ofta får jag frågan: vad är det du
ser bakom alla dina fakta som andra
kallar lögner? Vilken är din nyckel,
vilket är ditt sesam öppna dig?
Det har känts förmätet att svara
-men låt gå:
I hela Palme-utredningen, från
månader före mordet den 28 februari 1986,
har trådar löpt och trådar dragits,
och det är de högsta i vårt samhälle
som styrt.
Ingen av våra högsta politiker,
våra högsta ämbetsmän, våra högsta
makthavare alla kategorier, har varit eller
är okunnig om vad som verkligen skett;
många har vetat vad som skulle ske, och
det är icke-händelserna
som visar att informationen inom detta
höga etablissemang var så total,
tystnaden så dov, lojaliteten så absolut.
Alla liar inte vetat allt, i detalj.
Men alla har förstått, från första stund
och kanske från den stund som föregick
den första stunden, att här gäller det
att låtsasutreda och låtsassvara och
låtsashäkta.
Och det är i denna Olof Palmes
oförskyllda låtsasvärld vi lever nu, i dag.
I denna låtsasvärld finns
naturligtvis ingen plats för en vrång person som
mig; på honom sätter vi fantastens
bjäl-lermössa och så är vi av med den.
Olof Palme måste försvinna därför
att lian kom i kontrakurs mot
etablissemangets önskningar och intentioner, och
allt var förberett, långt innan skottet
föll vid Dekorima. Agatha Christie
talar om "Towards Zero", mot noll. Noll
är skottet, men det är dessförinnan
allt har hänt.
Mordet på Olof Palme krävde veckor,
månader av förberedelser. En av det onda
etablissemangets värsta stötestenar
måste ha varit de båda topptrimmade
mordkommissioner som, alltid under blixtjour,
kunde komma att larmas medan skottet
ännu ekade. Men chefen för Stockholms
mordkommission blev aldrig uppringd i
sin bostad, och riksmordkommissionens
chef vädjade förgäves hos chefen för
rikskriminalen: - Nej, du behövs där
2/93:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
