- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1993 /
1

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PALME-nytt
Nr 4 - det som inte står i tidningen! 11.6.1993



Till PRENUMERANTERNA!

Det har varit en osedvanligt angenäm
syssla att redigera och ge ut
PALME-nytt - det som inte står i tidningen!

Skrivning, utskrift med hjälp av
den vänliga Lena, tryck hos Rolle på
Tryck Jouren ute i Boländerna,
adressering, frankering, masspostning på
Uppsalas nya fina postkontor vid
Dragar brunnsga tan. Svarskontakt från
läsarna, i angenäma brev och samtal
-ett jordnära, riktigt, hederligt liv.

Plus naturligtvis möjligheten för
PALME-nytts redaktör att skriva
sanningen, friskt och fränt rent ut, inom
de lyckligtvis mycket vida rainar som
tryckfrihetsförordningen garanterar.

PALME-nytt har gett mig
möjligheten att stå ut med den ensamhet som
omger en enskild utredare av
Palme-affaren.

För där finns en ensamhet.

Den går inte att undvika. Det egna
ansvaret för de egna påståendena måste
till sist åvila de enskilda utredarna
själva, åvila var och en av oss
separat.

Inte så att jag någonsin suttit
tyst som en mus i mitt elfenbenstorn.
Tvärtom. Till hrr Hagströms och
Dahlstens glädje har jag ringt och faxat
och postat för tusenlappar varje månad,
och jag har, med ett litet innegäng om
kanske ett dussin personer, sökt
kontakt och resonans. Men för
slutpåståendena är det alltid jag själv som fått
ta slutansvaret, och det är jag själv
som kunnat gå vidare, forska vidare,
initiera vidare. Ganska ensam.

Försök till organiserat samarbete
i kampen mot den officiella, falska
Palme-utredningen har gjorts och görs,
men på något sätt är detta en syssla
för ensamma vargar. Hungriga vargar.

Vi får själva bestämma och kartlägga
våra revir; ingen vet eller kan till
närmelsevis allt. Och ibland får vi
upp spår, med årsgammal, någon gång
dygnsgammal vittring.

Innan jag startade det här
nyhetsbrevet lade jag ner alldeles för

4/93

mycket av mental energi på att deppa
över programförslag och debattartiklar
och insändare som aldrig realiserades,
aldrig infördes. Nu kan i princip alla
åsikter och synpunkter inflyta i ert
PALME-nytt; nå ja, inte alla. Jag
sovrar, kontrollerar, kasserar - hoppas det
har märkts! Ansvarig utgivare,
heter det ju.

Ensamhet, ensamma vargar, aldrig
släppa ett spår.

Det är motståndarna som skapar
ensamheten. I samma ögonblick som jag låter
ett uppslag vila några veckor är detta
uppslag dött. Det finns aldrig någon
självverksamhet från Palme-utredarnas
sida. De slänger åt mig ett "vi har gjort
den bedömningen" eller "handlingen är
inte offentlig" eller "saken är utagerad,
du har frågat tillräckligt många gånger
om Holmér i Borlänge". Palme-utredama
håller aldrig några bollar i luften.

Alla bollar läggs tillbaka i kartongen
som ställs på hyllan och får samla damm.

Ibland tycker jag att jag kunde vara
en spännande motpart för Ölvebro och hans
överordnade och underordnade, men det har
jag aldrig varit. Jag har bara
varit till besvär, inga av mina
informationer eller synpunkter har någonsin
varit värda att tas på allvar, hur belagda
och bevisade de än varit och är.

Kan inte Sven Anér glömma Palme så
att vi får glömma Sven Anér?

Någonstans här mörknar och svartnar
Affären Olof Palme. Tiga, tiga, glömma,
glömma. Tiga och glömma ihjäl Olof Palme
- det är därför Palme-utredarna sitter
där, över tjugo personer i en spänd
overksamhet som kan skada deras hälsa. Jag är
sannerligen inte ironisk. Nödtvungen vila
på en arbetsplats är det perfekta
tortyrinstrumentet, fråga alla mobbade.

Men Palme-utredningen vilar, i ordets
båda bemärkelser. Då jag slår larm
(PALME-nytt nr 3, sid 1) om "den röda bilen" får
jag, som ni ser i det här häftet, svar
från chefsjuristen Ulf Berg att de
aktuella förhörsutskriftema "inte expedierats
eller behandlats på annat sätt som innebär
1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1993/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free