Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
[51-KVFNLSJiLA HA.fjm_A.DE.T-«_l-iinl2Ppn rlen 7Q iarmarj.l t)t)4
l’ALMJE-nyti
Boforsaffaren kan ha
Hemligstämplar måste hävas för att den nya kommissionen
cnna artikel liar iillkaniniil i en
önskan all främja tn lietslot
insättningarna.Rir den kommission som riksdagen
beställt ar regeringen l)en liar
fiam-sprungit tn ett mångårigt in formellt
sam-•>/ bete mellan en liten gi npppersoner med
ära kontakt med skeendet i rån
samhälle. Del har omfattat ett tålmodigt
studium ar omständigheter kling
Palmemordet. diskussioner om tänkbara
samband och en så långt möjligt
förutsättningslös analys
Jag har deltagit i gruppens arbete och
srarar flir denna artik els utformning
Övriga har föredragit att - i nuvarande
läge då regeringen skalf lin initiera do ek
liren till den nya kommissionen - fiiibli i
bakgrunden.
De! finns cl! antal lalande lystnader i
Palmemordet, skrev Gunnar Petterson,
Londonbascrad frilansjournalist, i ett
artikel på SvD:skultursidor i somras(23/7
i serien Konspiration). "Det kanske mest
förbryllande av Palmemordet styst nader
är socialdemokratins", konkretiserade
sig Petterson och preciserade: "Eller,
närmare bestämt, den
socialdemokratiska partitoppens påfallande fbrsagdhct
under de senaste sju åren."
Det ligger mycket i Gunnar Pettersons
påpekanden även om det kan finnas skäl
att Pasta uppmärksamheten vid att
också andra än socialdemokratiska
politiker och pressmän visat prov på
lörsagd-het.
På Brännpunkt den 17 oktober ställer
lorte lagmannen vid hovrätten Ibr
väsl-ta Sverige, Eiik Holmberg, några
mycket väsentliga och distinkta Irågor om
dåvarande rikskrinrinalchefcn Tommy
Lindströms agerande eller snarare
informationen till honom om mordet. Fick
denne inte, frågar Holmberg, en direkt
rapport om mordet? "Ljög Iran - eller
talade han halvsanning - infor
Jurist-kommissionen? Eller fanns del krafter
som såg till att han hölls utanför?"
En tr»d|« kommission
Konstitutionsutskottet uttalade vid
sin behandling av förslaget om en
kommissionall en sådan "bör undersöka
huruvida det finns delar av
utredningsmaterialet som inte är tillräckligt
bearbetat". Den bör ha frihet att behandla
"frågor, som kan aktualiseras under
kommissionens arbete". Utskottet var
sålunda berett att ge kommissionen
mycket vittgående arbetsuppgifter. Hur
långt regeringen är beredd att gå i sina
direktiv återstår att se.
Flertalet - eller kanske samtliga -
förhörs- och diskussionsprotokoll från
brottsutredningen och de två tidigare
kommissionerna. Juristkommissionen
och den parlamentariska
Edcnman-kommissionen, är alltjämt delvis
hemligstämplade - till den grad att de for
utomstående ofta blir intetsägande. Det ter
sig märkligt, att delta skulle kunna vara
motiverat av hänsyn till enskilda
människors rätt eller hänsyn till främmande
makt, Särskilt märkligt förefaller det att
obduktionsprolokollct alltjämt, mer än
sju år efter mordet, är hemligstämplat
-av hänsyn till familjen Palme.
Edcmnankommissioncn var i sin
rapport (i april 1988) kritisk till väsentliga
delar av mordutredningen.
Kommissionen ägnade enligt sitt uppdrag inte
själva huvudspåret, det sk PKK-spårcl,och
den mycket starka koncentrationen av
polisresurserna härpå, någon betydande
del av sitt arbete.
Ledamoten Jörn Svensson som
lämnade kommissionen under dess sista
arbetsdagar, delvis i protest häremot,
ställde några frågor som har intresse for en
diskussion om varför
brottsutredningens prövning av många uppslag, moliv
och sammanhang utanför huvudspåret
inte sällan blev mycket ofullständig.
PKK-spärct, som drevs av Holmcr,
sysselsatte 145 av de 165 poliserna.
Justitiedepartementet visste, säger
Svensson, "hur klent underlag huvudspåret
hade och att andra spår försummades.
Ändå sökte de i del längsta bevara Holmérs
ställning. Vad var deras motiv? Ville de
alt huvudspåret skulle bli upplösningen
på mordmysleriet? Och i så fall varför?"
Samband med BoforaaffSren?
Under sommaren och hösten i fjol
hade medierna "nyheter" och andra inslag,
för det mesta av den dessvärre vanliga
kvasiarten. Några viktiga inslag
handlade om Bororsalfären. Det kan Inte
uteslutas att det finns ett samband mellan
Boforsaffaren och Palmemordet.
Huruvida ett sådant samband varit föremål
för brottsutredningens uppmärksamhet
är obekant. En del händelser i anslutning
till Boforsaffaren, som kan ha betydelse
för att belysa länkbara motiv till
mordet, har inträffat - eller blivit kända - så
lång tid efter mordet att de inte kunde
ha varit föremål lör tidigare
kommissioners uppmärksamhet.
Inför avgörandet av den stora affären
hade den indiske premiärministern
Ra-jiv Gandhi och Olof Palme mycket
nära kontakt vid ett par tillfällen,
nämligen i samband med FN:s40-årsjubileum
i New York den 25 oktober 1985 och Pal-
mekommissionens sammanträde i New
Delhi dagarna kringden 21 januari 1986,
fem veckor (Öre mordet. Att de två vid
dessa tillfällen talade om att affären var
myckel nära förestående och om vissa
villkor beträffande pris och betalning är
väl dokumenterat även om detta
naturligt nog inte gäller de ögonblick då de
båda var helt på tu man hand.
Vart gick pengarna?
Det skulle löra för långt att här erinra
om alla lurer i spelet om mellanhänder
och provisioner. Att Bofors haft
kostnader för att honorera agentavlal och gjort
utbetalningar av denna art är alldeles
klart och inget märkvärdigt eller
kontroversiellt. Vad saken gällt är om dessa
pengar av betalningsmottagarna
använts till besliekning eller annan
moraliskt likvärdig betalning som krävts för
att Bofors och Indien skulle skriva
underkontraktet. Att en inte oansenlig del
av de utbetalningar till utlandet på 319
miljoner kronor som Bofors verkställde
i Sverige året efter kontraktets
undertecknande i mars 1986 kom att
kanaliseras till del indiska kongresspartiet
(eller andra Gandhi närstående intressen)
har senare vitsordats av dåvarande
Bo-forschefen Martin Ardbo.
Mycket tyder på att de pengar - i vart
fall cirka 50 miljoner kronor - som
utbetalades på grund av det avtal om 3
procent provision med AE Services, med
nära, för att inte säga direkt, kanal till
Rajiv Gandhi, som i november 1985 för
Bofors del undertecknades av Martin
Ardbo kan ha haft detta ändamål.
Därmed är förvisso inte sagt att Bofors av-.
talat eller ens medverkat till att pengar
gått till kongressparliel.
Omständigheterna kring olika
personers utsagor och agerande när det gäller
det politiska spelet om Indicnordern,
provisionsavtal, betalningar osv har
utförligt belysts av Henrik Westander (i
boken Hemligstämplat 1990).
Ardbo» dagbok
Den minnesgode kanske erinrar sig att
dåvarande utrikesministern Sten
Andersson från New York den I oktober
1987, där han just träffat den indiske
biträdande utrikesministern Natwar
Singh, kallade Nobelchefen Anders
Carl-bergtill Arlanda följande morgon för att
fråga "om part iet fått några pengar". Det
är Ardbos dagbok som berättar om
mötet. Sten Andersson sökte länge dölja att
detta möte ägde rum. Han har i en
intervju i SvD den 10 september i fjol
berättat om ett möte med Singh. Sten
Andersson valde att berätta-öm ett möte,
2/94:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
