Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
Vill norrmännen
kasta en blick
på hr Lindström?
I BÖRJAN AV OKTOBER utrustade PALME-nytt
en enmannaexpeditian med destination Trondheim;
Sven Anérfick uppdraget. Jag hade aldrig varit i
Trondheim förur, kom jag pä, vilket är underligt
eftersom jag under min långa DN-tid kastades åt
alla hål! i Norden, inte minst Norge.
Blandad semester- och jobbresa. Jag sökte upp
Adresseavisen, som är den stora tidningen, och
dess vänlige redaktionschef Bormark: kunde den
här artikeln vara av intresse? Det gäller Palme...
- Jo, nog är vi intresserade av Palme-saken, sa
Normark. Så nu finns artikeln hos Adresseavisen,
och jag får se vilket öde den går till mötes.
Jag återger nu ett tämligen långt avsnitt av
artikeln. Delar av innehållet är känt för
PALME-nyttläsarna, men ingalunda allt.
Dessutom är artikeln skriven just för en
norsk publik, varför jag ser att sättet att
skriva, accenterna, blivit något annorlunda
än om jag skrivit en vanlig
PALME-nytt-inriktad text.
Det handlar bl a om Skandia, och vi
kommer in mitt i artkeln:
* $ $ $ * * * *
Hur kan Skandia utan tillstymmelse till
kontroll på ett bräde betala ut 115.000
kronor till Tommy Lindström utan att det
ens finns ett lämpligt stäldgods eller ens
en utfåst belöning att hänvisa till?
Kuvertet med det påstådda tjallarnamnet
öppnas aldrig av Skandia, utan det får bli
åklagaren som får sprätta upp det - för att
finna namnet på en obrottsligt hederlig
adoptivfader till en inbrottstjuv, inte namn
och nummer på ”Källa M”!
När Tommy Lindström tar kontakt med gamle
kompisen Per Häggström, säkerhetschef på
Skandia och reskamrat till ZUrich, går det undan.
Lindström ringer mitt på dagen den 12 mars 1986:
- Går det bra att hämta 115.000 kronor i tjall arpengar
omedelbart?
- Det går jättebra, försäkrar Häggström, och någon
timma senare har Lindström checken i sin hand
Detta är vad som faktiskt sker denna den 12
mars. I polisförhör och inför rätten broderas
ärendet ut betydligt elegantare, framför allt av
Lindström men även av Häggström, men
sakförhål I andet är vad som här sägs: Pengar att
hämta, omedelbart!
Det sas i böijan av artikeln att det gäller, i en
detektivroman, att hålla fast vid vad som
verkligen har hänt, inte låta sig luras av all
ovidkommande utsmyckning. Och vad som
verkligen hänt i denna affär kan ju sammanfattas så
här:
Skandia betalar Tommy Lindströms
personalfest!
Varför? Varför i fridens namn betalar Skandia en
statlig personalfest? Talet om tjallarpengar är ju bara
skoj. Utan att blinka skriver Skandia ut en check på
115.000 kronor för att bekosta rikspolischefens och
hans nära trehundra kollegers entrecote och
hummer och det lilla glaset sherry och det något
större glaset av husets vin - otroligt! Eller?
Jag nämnde att jag skulle återkomma till Rolf
Lejdestad och hans 5-mannaorkester. Rolf skulle få
betalt separat, och det fick han också. Men av vem?
Rikskriminalens kassörer har inte betalat ut ett öre
till den famösa festen, heller inte Rolfs räkning på
några tusenlappar. Och eftersom de enda pengar
som är ute och simmar är Lindströms 115.000 från
SE-Banken vid Scheelegatan måste väl gaget till
Rolf också ha kommit från den bunten: vad säger
Tommy?
Tommy säger ingenting på den här punkten. Och
det går att förstå. Tommy har närmast påstått att han
precis skrapat ihop till Anglais-notan, från sina
behjärtade vänner i Åkersberga med omnejd. Nu
begär åklagaren att han dessutom ska berätta om
orkesterpengama: nej, bäst att vara tyst.
Men Rolf Lejdestad berättar gärna. Jag ringer
honom i hans bostad söder om Stockholm, där han
övervakar sin dotters 1-årsdag.
- Jag har inga dumma postgiro- eller
bankgirokonton, berättar han, utan jag ser till att jag
får pengarna som utbetalningsavier. Och det måste
ha varit på det sättet jag fick pengarna från
Anglais-festen, men det är ingenting jag har lagt på minnet.
Att jag har fått pengarna vet jag, annars hade jag
förstås sagt ifrån.
- Fanns det utlänningar med vid festen? frågar jag,
Du nämner något om det i polisförhöret?
11/94:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
