Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME
Klaus Knapp:
Jag vill inte bli rik
på journalistik...
Vem är Klaus Knapp, mannen bakom
Westdeutscher Rundfunks sensationella
radiodokumentär ”Mordet på 01 of Palme"?
PALME-nvtt faxade och frågade - och Klaus
svarade - på svenska!
- Kan du berätta om din levnadshistoria, lutr du
härjade som radiofrilcms, hur du kan klara av tvä
helt skilda yrken? Dina mångåriga
Sverige-kontakter?
38 år, efter skolan jobbat i två år på ett
ålderdomshem, sedan studerat psykologi,
pedagogik och journalistik. Politiskt engagemang i
olika samhällsfrågor, bl a 1980 en av ”Die Grtinens”
medgrundare, men också parlamentariska uppgifter
de senare åren.
Taxichaufför (bara på natten) sedan nästan 18 år
tillbaka, frilans då och då, mest för radion men
också tidningar, tidskrifter, rese- och faktabok om
Sverige; inte så mycket publicerat, jag vill inte bli
rik på journalistik, publicerandets politiska
dimension är viktigare, tycker jag.
Två skilda yrken - som jag ser det har det stora
fördelar att skilja på ”huvud- och hand”-arbete.
Man ser bättre hur samhället utvecklas. Jag vill
medvetet inte bli helyrkesjoumalist (möjligheter
hade funnits), därför att de flesta (lyckligtvis inte
alla!) yrkesjournalister blir med åren allt mer
oktitiska eller vill tjäna stora pengar. Jag vill
undvika att bli sådan.
Sverige: jag är helt enkelt intresserad av Sverige
och speciellt av svensk politik, uppehåller mig varje
sommar 3-4 månader på glest befolkade platser i
norra Sverige för att jämna ut mina 8-9 månader av
ytterst hektiskt metropol-liv.
- Hur kom idén upp om ett Palme-prngram? Vilken
var den första reaktionen från Westdeutscher
Rundfunk? När gick du till dem första gängen?
Eller var du hos någon annan först?
De flesta medier i Tyskland bryr sig antingen inte
ails om Palme-mordel eller har kommit med
Holmcr- och Ölvebro-intervjuer; kritiska frågor
som hopade sig blev inte ställda. Så gjorde jag ett
tvåtimmarsprogram med anledning av 4-årsdagen
1990, och det blev succé i Berlin. Många blev
intresserade, programmet måste sändas i repris. Det
blev ett andra program ett år senare, och
nytt 19
utvecklingen i Palme-mordet stannadeju inte 1991
(t ex i samband med Sven Anérs “Affären
Chamonix”). Så det var tänkt att göra ytterligare ett
program till 8-årsdagen. Jag frågade Radio
Brandenburg 29.10.93. men det var uppenbarligen
en alltför het potatis, "för komplicerat” tyckte
redaktören. 22.11.93 gick jag till WDR.
Första reaktionen: "intressant, ytterst spännande",
men också ”tvivel" och "mening för mening måste
manus bli granskat” och "det kan vi inte bestämma,
det kan bara högste chefen, programdirektören".
- Har programmet ändrats på väsentliga punkter
sedan det koncipierades !
Nej, inte alls.
- Vad kan du säga om skillnaden mellan rysk och
svensk puhlicistik? Medger lagen friare angivande
av namn på kritiserade personer ?
Största skillnaden är väl att svensk publicistik
genom offentlighetsprincipen har bättre
arbetsförutsättningar. 1 Tyskland är de flesta dörrar
stängda för grävande journalister, ”inga
kommentarer” på grund av ”dataskyddet” heter det
nästan alltid, inga dokument, inga kopior. Men
Tyskland kostar på sig ett mycket mindre
centralistiskt medielandskap, och det är en stor
fördel. Om jag vill publicera något känsligt och får
höra tio gånger ”nej” så finns det tillräckligt många
större TV- och radiostationer, tidningar och
tidskrifter för att fråga ytterligare 20-30 andra och
till slut få någon att nappa.
Angivande av namn är friare, men man får inte göra
allt, t ex skriva en ren lögn om någon. En person
som känner sig förolämpad kan kräva inför domstol
att förolämpningen inte upprepas. Men i praktiken
sker detta ytterst sällan.
- Tror du att det svenska etablissemanget, direkt
eller indirekt, har försökt stoppa programmet ?
Inte hittills i alla fall, men dom harju ytterligare
några dagar på sig...
************************
Om jag skulle kalla Klaus Knapp för hjälte skulle
han slå ifrån sig för allt vad han är värd. I själva
verket har hans kamp för att verkligen få detta
dramatiska program utsänt i den tyska och
internationella etern varit full av oro, väntan, tvivel,
dröjsmål - jo, jag känner igen mig. Som gott och
trofast stöd har Knapp dock, månaderna igenom,
haft WDRs redaktör Ansgar Skriver, som stöttat
honom genom dagar och nätter. Slutresultatet har
blivit puhlicistik, med allt vad detta ord
innebär av ilsken sanningslidel.se, heder, integritet.
Sven Anér
12/94:19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
