Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att bläddra i gamla årgångar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske blev detta något av en programförklaring, inför det
kommande år 2001 och i backspegeln för 1995.
Jag förklarar mitt intresse för Estonia, skammen kring
Estonia. När 1995 bröt in var Estoniakatastrofen endast
några månader gammal, och eventuella kringflygande rykten om
bakgrunden till förlisningen var än så länge just bara
rykten; PALME-nytts redaktör var lam i sin reaktion. Och så
var det ju mordet på Olof Palme det skulle handla om...
Bland annat om Borlänge. Jag har alltid, ända sedan
1987-88, hakat mig fast vid Borlänge, eftersom det är en
journalistisk dygd att koncentrera sig på det lilla i det
stora, på detaljen som speglar helheten, eftersom en helhet
sällan kan greppas.
Borlänge har alltid haft allt. Holmérversionen om färden
till ett Vasalopp som aldrig blev av - kontra sanningen som
berättar att inte ens färden upp blev av. Holmérs lufsande i
receptionen på Scandic Hotel för att ragga tevatten åt den
medförda Åsa uppe på rum 105; ingen av romanförfattaren
Holmérs bättre skrönor.
Och dubbelkopierat på Scandics reception: döden vid
Tunnelgatan, Holmér på Vanadisvägen, Holmér aldrig långt
från Dekorima, liksom gerillaledaren aldrig får befinna sig
mer än hundra meter från platsen där de stora tingen ska
hända.
Borlänge och Dekorima. Borlänge har aldrig stämt.
Fullblodspolisen - åtminstone i egna ögon - Hans Holmér
påstår sig få mordbeskedet på en plats som ligger nittio
meter från en stor och topputrustad polisstation, men han
uppsöker aldrig denna polisstation, dit han hade kunnat
springa i pyjamas och tofflor. I stället påstår han sig i
hyrd bil utan kommunikationsradio köra 24 mil till Stockholm
i snöhalka - nej, det är inte din bästa story, Holmér.
Men storyn har fått fastna. Hos allmänheten via
förförarna och förledarna på rikskriminalen, diskret
påhejade av dem som makten hava: se till att Holmérs alibi
inte spricker, se till att det inte spricker... Och
hotelldokument fixas och konstiga vittnen tar form och
riksåklagarens mannar låtsas ingenting begripa, ingenting
misstänka. Och i den mörka fonden: Östra Smålands
cancersjuke chefredaktör Berndt Ahlqvist, som hetsad av
dödens blåslampa söker avslöja lögnens Hans Holmér.
Mellansticken hade kunnat punktera ballongens falskhet, men
Berndt Ahlqvist dör och rikskriminalen kan andas ut - så
illa var det. Och så illa är det. Ännu i dag.
Såvida inte Journalistens intervju med
PALME-nyttredaktören prickar ballongen; i så fall äntligen!
Är det då rätt att så envist sätta Borlänge i centrum?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
