- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1995 /
14

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

PALME-nytt

Jutter ström
måste svara

o

om Asheden!

22.3.1995.

Till Christina Jutterström, Expressen.
Nedanstående artikel publiceras i nr 3 av
PALME-nytt, utkommer ca 20.3. Har du styrkta
uppgifter som skulle kunna visa att jag på någon av
de väsentliga punkterna har fel är du välkommen
med ett inlägg. SvenAnér

MED HARD MAKT har Christina
Jutterström styrt sina revir, och sanningar
har krossats.

Christina Jutterström har knappast ord som ”sann”
och ”riktig” och ”äkta” som sina honnörsadjektiv.
Snarare ”rak”, ”skarp” (som det ska heta i dag),
”effektiv”.

Christina Jutterströms mest berömda/beryktade
(stryk det som ej önskas) publicistiska insats var att
leja Hans Holmér som stående intervjuobjekt och
sätta DN-reportem Ann-Marie Åsheden likt Klio
vid dennes fotter. 82 gånger - har Christina
Jutterström ständigt påstått - besökte Åsheden
Holmér på dennes tjänsterum på polishuset i
Stockholm under tiden 8 mars 1986 och ca ett år
framåt. Först dagligen, och efter någon månad med
längre intervaller, fick Åsheden lyssna till Holmérs
visdomsord. Holmér hade knappt hunnit utföra
någon av sina spaningsbragder förrän dessa
relaterades för Åsheden och Åsheden allena.

Och idén till detta scoopens scoop kom givetvis
-enligt Christina Jutterströms egen beskrivning
-från chefredaktörsrummet på Dagens Nyheter.
Senast måndagen den 3 mars 1986 - framgår det bl
a av juristkommissionens förhör med Hans Holmér
- hade förhandlingar inletts om DNs rätt att närvara
i det allra heligaste polisrummet, men på vems
initiativ? Det tar jag strax upp.

Fredagen den 7 mars uppsökte Jutterström/Åsheden
Holmér, vilken vid tillfället tillsammans med Ebbe
Carlsson uppehöll sig i den senares lägenhet i
Tanto. Formaliteterna var raskt avklarade. Ett
perennt intervjutillstånd beviljades, och redan
påföljande dag, alltså lördagen den 8 mars, begav
sig, heter det, Ann-Marie Åsheden till polishuset
och släpptes in till den store spaningsledaren.

Men redan här börjar berättelsen knirka.

Åsheden påstår att ”Holmér väntade på sitt
tjänsterum”. Det kan han inte ha gjort. Polishuset
tillämpade, då som nu, eskorterade besöksrutiner,
varför Holmér måste ha fått bekväma sig att hämta
Åsheden i vakten. Men vakten mot Agnegatan var
över huvud taget inte bemannad; Åsheden hade i så
fall fått gå in från Bergsgatan. Mötte Holmér där?
Det är inte känt - och så vidare: den som försöker
utforska Åshedens påstådda 82(1) möten med Hans
Holmér på dennes tjänsterum fastnar raskt i ett
taggigt snår av svårigheter. Besöktes Holmér
verkligen så ofta? Besöktes han endast några få
gånger? Besöktes han alls? Har intervjuserien ägt
mm?

Då det journalistiska storverket presenterades som
DNs sommarläsning 1987, alltså några månader
sedan Holmér avpolletterats, väckte
metoden uppmärksamhet och delvis mycket
skarp kritik, men ingen ifrågasatte att de nära
hundra intervjuerna verkligen ägt rum; då andra
nyhetsorgan kritiserade Christina Jutterström för
svag etik bl a i förhållande till sina ordinarie
polisreportrar kunde Christina Jutterström till synes
med visst fog avfärda kritiken som
rönnbärsfilosofi.

Men hade intervjuerna verkligen ägt rum?Jag
frågade min gamle vän Massi Svensson, DNs
klassiske polisreporter, om han kunde hjälpa mig.
Var Åsheden över huvud taget känd inom
polishuset? Skulle inte ständiga kvinnobesök på det
Holmérska tjänsterummet ha utvecklat sig till ett
kärt diskussionsämne?

Massi hjälpte vid denna tid Stockholmspolisen med
viss historisk dokumentation, vid sidan av hans
egentliga DN-arbete, och Massi hade till den ändan
erhållit ett inpasseringskort för att han inte skulle
behöva eskorteras vid vaije besök i fästningen
polishuset. Hade Åsheden ett dylikt kort, vilket
kanske hade varit lämpligt?

Nej, kunde Massi raskt konstatera. Och han fann
vidare att inga inpasseringsjoumaler upptog
Ann-Marie Åshedens namn. Någonsin.

Jag ringde Holmérs dåvarande informationschef
Leif Hallberg, rimligen den som bäst kände till
Holmérs alla aktiviteter, även dem efter kontorstid.

- Jag har aldrig sett Åsheden över huvud taget,
ännu mindre på polishuset, sa Hallberg till mig.
Något senare (detta var under 1988) ringde
Hallberg tillbaka:

- Jag har nu sett bilder av Ann-Marie Åsheden i
samband med JKs tvist med Holmér rörande de
inspelade kurdsamtalen, sa Hallberg. Jag har sett
henne e n gång på Holmérs rum.

Fortsatta forskningar från min sida gav lika klent
resultat. Av Holmérs båda sekreterare sa en ”aldrig
sett Åsheden” och den andra ”kanske någon gång”.

3/95:14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:25:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1995/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free