Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Samtal med
hrr Kvist
och Quest
I MIN TUMMADE KALENDER står att
läsa för den 17 maj:
Dramaten 9.30
Kvist 10.30
Quest 12.15.
Klockslagen kräver viss förklaring.
Dramaten innebar ett sammanträffande med den
försynte chefen där, Lars Löfgren. Vi hade haft en
väldigt rolig Martin Lamm-teckning hängande
hemma i Uppsala, föreställande Ingmar Bergman
som gör chefsentré på Dramaten och slänger upp
baskern på den något förvånade bysten av Gustav
III.
- Borde inte hänga i ett sovrum i Uppsala, tänkte
jag. Borde komma dit den hör hemma. Alltså
Dramaten.
Det tyckte även Löfgren var en god idé och bjöd på
kaffe med bulle.
- Den får hänga här på mitt rum så länge. Tills
Ingmar kommer upp så får vi se hur han reagerar.
Posititvt? Nja, inte bergsäkert. För till teckningen
hör en ledare av självaste Olof Lagercrantz, en
mycket berömmande ledare, dock med någon
distans.
Distansen var tidvis enorm mellan dessa två herrar,
som förstås är alldeles för lika i genialitet och
möjligen en halv meter egotripp. Ingmar har väl
någon gång talat om Olofs skräddarsydda
Mao-overaller, medan Olof kontrat med nedsabling av
Trollflöjten. Men nog ska väl både Ingmars bild
och Olofs text få plats på Dramaten?
Den här lilla utflykten till Nybroplanskulturen
kändes som ett angenämt avbrott i Palme-lunken
-som någon gång kan bli aningen tröttande.
Kanske.
Klockan 10.30 var det dock dags för hr Kvist och
Palme-arbete igen. Kenneth Kvist har väl aldrig fått
heta herr, för resten. Partisekreterare hos v när det
hette vpk, nu v:s representant i riksdagens KU.
Jag börjar, om jag får säga det, få viss rutin på
besök av det här slaget. Det gäller att vara påläst, att
helst inte prata strunt samt att ha budskapet med sig
13
i form av max fyra papper. Lobbyist med hundra
papper i en plastkasse, som undrar om ”jag inte
kunde få kopiera”, ligger pyrt till, för att tala det
ekenssnack som såvält Kenneth som jag
någorlunda behärskar.
- Är det så här djävligt?
Det gällde alltså Lidbom och hans låtsasflyg, läs
vidare i tidningen.
- Precis så djävligt är det.
- Var kan jag börja? Det gäller ju att få KU med,
hur det nu ska gå till...
- Se om du kan få fram den hemliga akten A 9 T
från UDs arkiv. Då är du nästan hemma... Jag
lämnar en klart intresserad Kvist
och fortsätter till Herr Schiitze-Ouest ute på
Hasselbacken på Djurgården; hotell i dag och inte
bara krog. Quest ska göra ett entimmas tyskt
radioprogram om Schweden och blir här ett tag.
Han har en miljon frågor av vilka några kan
avfärdas, medan jag vid andra frågor upptäcker att
precis så dumma är die dummen Schweden kanske.
- Finns julskinka att köpa i maj?
Quest hade varit och tittat på UD och fått en
guvernant från pressbyrån, tysktalande. Denna
guvernant hade mycket klara attityder till bl a
invandrare och till den enorma svårigheten att hitta
Kerstin Ekman i en telefonkatalog. Hon ville ge
Quest ett veckoprogram med blyertsrandiga
ministrar och statssekreterare, men Quest avböjde.
- Går det att få se på UDs akt A 9 T?
- Vad är det? Varför vill ni se på den? Det vet jag
inte hur man hittar den, den finns nog inte. A 9 T,
vad står i den?
Sveriges vidöppna demokrati tycktes sluta sig för
hr Quest, som den här dagen var hyperaktuellt
intresserad av vårt svenska författningsskydd (som
vi ju egentligen inget har). Jag berättade om Göran
Persson och lagrådet och fattiga kommuner.
- Har ni verkligen inget författningsskydd? Vad har
ni då?
- Ingvar Carlsson, röt jag, medan en tillfällig ängel
gick genom den slamrande konferensmatsalen där
vi åt vår dagens Hasselbacksrätt.
Det är spännande att hjälpa en kollega som i
tjugofem år hållit på med precis samma jobb
som jag höll på med i tjugofem år. Vi hade båda,
visade det sig, intervjuat Bernadette Devlin utanför
Belfast på 70-talet. Vid båda tillfällena talade hon i
exakt fem minuter och behövde inga mellanfrågor.
Ett utlandsjoumalisters frimureri som är roligare i
efterhand än när det pågår.
5/95:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
