Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 PALME-nytt
18.8.1995 kl
14.07...
Jag börjar skriva detta kl 14.07 fredagen
den 18 augusti, drygt en och en halv
timma efter beskedet om Ingvar Carlssons
avgång.
Jag kopplar Carlssons beslut direkt till
Kjell-Olof Feldts artikel i DN i går, den 17
augusti.
Jag tror att Carlssons knytning till mordet på Olof
Palme - hur nära eller hur perifer denna knytning än
må vara - lett till avgången. Jag tror att ett antal
höga socialdemokrater, aktiva eller formellt något
utanför kretsen, har gett Ingvar Carlsson
silkessnöret, och jag tror att Feldts närmast unika
attack mot den svenska polisen varit en utlösande
faktor.
Ingvar Carlsson har allt sedan mordet på Olof
Palme varit aktivt och nära knuten till det
efterföljande skeendet. Han blev i praktiken redan
under mordnatten Sveriges nye statsminister, och
det är Ingvar Carlsson som får hållas ansvarig för
det misslyckande, den serie av misslyckanden som
kännetecknat en brottsutredning vilken bedrivits till
namnet men inte till gagnet,
Ingvar Carlsson tvingades visserligen vintern 1987
att göra sig av med Hans Holmér, men resultatet
blev inte en bättre utredning utan om möjligt en
sämre, under herrar som Tommy Lindström och
Hans Ölvebro, under åklagare som Axel Morath
och Anders Helin, Solveig Riberdahl och Jörgen
Almblad. Ingvar Carlssons namn har under snart
tio år klibbat vid dessa personer.
Hans Holmér fick gå, det är sant. Men hans ”straff’
blev praktiskt taget obefintligt, och Ingvar Carlsson
har ingenting gjort for att initiera ny och ytterligare
prövning av Holmérs märkliga fögderier. Att
Holmérs påstådda mordnattsal i bi i Borlänge bygger
på förfalskningar utförda av Morath, Lindström,
Ölvebro med flera har aldrig bekymrat Ingvar
Carlsson.
En extra belastning har självfallet Carl Lidbom
utgjort. Lidboms påstådda mordnattsalibi är minst
lika falskeligen arrangerat som Holmérs, vilket
Ingvar Carlsson med användande av allsköns
diplomatiskt juristeri har försökt dölja. Lidboms
uppdrag, 1987, som Säpo-utredare har aldrig fått
en uttömmande förklaring, och Carlssons och
Lidboms gemensamma inblandning i Ebbe
Carlsson-affären är heller inte utredd: närfick
Ingvar Carlsson kännedom om sin vidlyftige
namnes eskapader i Rosenbads korridorer? Av allt
att döma långt tidigare än han själv medgett.
jjfibom har aldrig nåtts av ett ont ord från Ingvar
Carlsson. I stället har Lidbom inofficiellt utsetts till
Ingvar Carlssons specielle ”inspiratör”, och många
har fått känslan av att det varit Lidbom som bestämt
över Ingvar Carlsson, alls icke tvärtom.
Så kommer då Kjell-Olof Feldts dramatiska
DN-inlägg den 17 augusti i år.
Formellt innebär inlägget en uppmaning, riktad till
Marjasin-kommissionen, att se extra noga på
polisspåret, numera upphöjt till odiskutabelt
begrepp. Men naturligtvis riktar Feldt i minst lika
hög grad sin kritik mot den sittande regeringen,
framför allt mot Ingvar Carlsson själv. Vanskötta
polisutredningar hamnar alltid på regeringschefens
bord, de blir regeringschefens ansvar, och
regeringschefen har alltid möjlighet att utan
dröjsmål byta ut odugliga utredare mot dugliga.
Detta är inte ministerstyre. Det är handlingar som
kan och bör utföras av regeringen in corpore.
Men Carlsson har suttit inte bara overksam, han har
vid flerfaldiga tillfällen direkt stöttat sina åklagare
och poliser, trots att dessas åtgärder, eller snarare
uteblivna åtgärder, blivit till en evig, tradig visa.
Carlssons absoluta overksamhet måste nu, gissar
jag, äntligen ha utlöst intern kritik hos tunga
socialdemokrater av Kjell-Olof Feldts kaliber, och
män som Thage G Peterson, Pierre Schori, kanske
en kvinna som Birgitta Dahl, kan ha känt sig näst
intill tvingade att ingripa. De har önskat en snabb
och ärlig och förutsättningslös utredning. Möjligen
har de tyckt att Marjasin gått för långsamt fram (om
detta sistnämnda kan jag ingenting veta eftersom
Maijasin ingenting säger om vad han sysslar med,
och inte lämnar ifrån sig några delbetänkanden).
Misstänker t ex Feldt Ingvar Carlsson för en direkt
knytning till en mordkomplott? Det kan jag ju inte
veta. Men naturligtvis måste han ha undrat: varför
låter Ingvar Carl sson en icke-utredning pågå år eftei
år, in mot mordets andra decennium? Att Feldts
DN-attack tillkommit på djupt seriös grund finns
ingen anledning att betvivla. Han har sagt sitt i DN
och vägrar sedan att vattna ur sitt budskap i hemma
hos-intervjuer. En enda stöt. Men en hård stöt.
Marjasin ska vara klar den 30 juni 1996. Då är
Ingvar Carlsson privatperson. Jag drar inte
ytterligare trådar ur detta konstaterande.
Nu är klockan 14.38 den 18 augusti, och det är
svensk historia jag upplever i Hjelmbergstorpets
datoriserade källare, i 32 graders värme.
Så får det bli. Sven Anér
o-o-o-o-o
PALME-nytt - det som inte står i tidningen!
100:- för fyra nummer. Redaktör och ansvarig
utgivare: Sven Anér, 740 10 Almunge. Telefon:
018-15 12 79,0174-500 66. Fax:018-15 12 43.
Postgiro: 75 05 55-5. ISSN: 1104-0750. Kundnr
posttidning: 75801370001.
7/95:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
