Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
insyn, stoppa publicitet, stoppa forskning?
ja, var finns den?
Det borde finnas en Palme-institution, ett
Palme-sällskap, en Palme-stiftelse. Det borde bedrivas en
konkret och faktainriktad forskning, men nu finns
inte ens grundmaterialet systematiserat. Finns alla
Olof Palmes tusentals tal utgivna, i strukturerat
skick? Riksdagsanförandena, de bitska replikerna
från statsrådsbanken?
Finns mordutredningen, sådan den nu är,
redovisad? Fortlöpande redovisad?
Inte då. Fältropet är i stället:
- Glöm, glöm, glöm...
Den sista
intervjun:
fräsch, glad
Statsanställds vänliga redaktion faxar över
den intervju som Statsanställds
chefredaktör Ingvar Yge man fick med Olof
Palme klockan 14 på fredagseftermiddagen
den 28 februari 1986. Intervjun blev i
efterhand översatt till en rad olika språk
och publicerades i tidningar över hela
världen.
Intervjun arrangerades på ett par dagar, och den
Olof Palme som Ygeman mötte på Rosenbad var
livlig, glad, engagerad, på gott humör - detta märks
alldeles tydligt i den delvis ordagrant bandade
texten.
De ämnen som tas upp är de då - och nu! - aktuella:
offentliga sektorn, fördelningspolitiken, FN. Inga
nya preciseringar från Palmes sida, men, som sagt,
en glädje och ett engagemang och en totalskärpt
argumentering, som tycks stå i så bjärt kontrast mot
bilden av den deprimerade och närmast förvirrade
Olof Palme som går att utläsa ur t ex Kjell-Olof
Feldts memoarer.
Jag påstår inte att jag kan tolka någon glaskula.
Men kan det ha varit så att Olof Palme trivdes med
att träffa folk från ”rörelsen”, från om inte precis
gräsrötterna så dock utanför koryféernas led. Hade
Olof Palme det svårt endast med sina närmaste
medarbetare? Och vart, för att knyta an till
Alvbergers frågor, vart tog dessa närmaste
medarbetare - och ”vänner” - vägen?
Varför är, i dag, det enda arbete ”vännerna” lägger
ner på Olof Palmes minne inriktat på alt hindra
Det finns inga Palme-anslag värda att nämna.
Däremot finns en publicistik - eller kalla den gärna
forskning - i skymundan. Bedriven av t ex
bröderna Poutiainen, Gösta Söderström, Gunnar
Wall, mig själv. Aldrig stödd eller understödd,
alltid motarbetad. Jag går inte med tiggarstaven
för egen del, och inte för mina kollegers del heller;
de har civilkuraget att kunna tala för sig själva. Men
jag konstaterar faktum: forskning i Palme-saken får
ej ske. Ska Marjasin-kommissionens prestationer
kallas för forskning? Knappast. Ett samlat
Poutiainen-Söderström-Wall-Anér arkiv innehåller
minst 50.000 dokument, men Marjasin har
hittills inte begärt in ett enda. Han har i nåder
lyssnat till de ovannämnda personerna, utom
Söderström: ”tack för synpunkterna, adjö!”.
Söderström, insatschef på mordplatsen, vill han
över huvud taget inte träffa.
Ett avsnitt ur Statsanställds intervju leder in i en
annan värld. En svunnen värld. En bättre(?) värld:
När Mitterrand var här så studerade han exempelvis
våra ungdomslag. De har lanserats som en stor sak
i Frankrike. Och han sa nyligen i ett tal att ”det här
lärde jag mig av Olof Palme när jag var i Sverige”.
Labourledaren Kinnock var här och studerade Iden
tredje vägens politik!. Gonzalez och Papandreou
har varit här och studerat. Och jag tror att om vi
lyckas så kommer det att innebära en väldig
stimulans, inte minst för arbetarrörelsen ute i
Europa. De följer oss med stor spänning...
Intervjuns slutvinjett har blivit klassisk:
”Ingen vet...”
När intervjun var slut skulle fotografen John
Wahlbärj ta några bilder. Palme ställde sig vid
fönstret.
- Är inte det där lite farligt? sa John Wajhlhärj.
Palme ryckte till, vände sig tvärt och gick in i
rummet.
- Ingen vet vad som finns därute, sa Olof Palme.
Det kommer ett brunt kuvert från UD, där
semestertjänstgörande utrikesministern
Ylva Johansson berättar för mig, liksom
tidigare bland andra af Ugglas och
Hjelm-Wallén och Alf Svensson har gjort, att jag
inte får se hr Lidboms påstådda
flygpapper. Detta är den enda forskning
som svenska politiker bedriver i fallet
Palme. Locket på, hysch-hysch. Vad bryr
vi oss om Palme? Här gäller det att rädda
Lidbom, ”med ödmjukhet och tacksamhet”.
Sven Anér
7/95:7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
